Jane Austens mest kända roman, ”Stolthet och fördom” (utgiven 1813), tycks aldrig upphöra att fascinera och locka nya läsare.

För 15 år sedan gjorde BBC en tv-serie av boken där den karismatiske Mr Darcy spelades av Colin Firth, och sedan dess har världen mer eller mindre lidit av en konstant Austenmania.

Firth har erkänt att vad han än gör för roller i framtiden kommer han för alltid att bli förknippad med Mr Darcy.

Samma år kom också filmatiseringen av ”Förnuft och känsla”, vars manus (skrivet av Emma Thompson som även hade en av huvudrollerna) belönades med en Oscar.

Genom åren har mängder av författare känt sig kallade att skriva fortsättningar på ”Stolthet och fördom”.

Nyligen kom en av de mera udda varianterna: ”Stolthet och fördom och zombies” av Seth Grahame-Smith, där systrarna Bennet samtliga är ninjatränade:

”Kärlek, hjärtesorg, svärdskamp och tusen ruttnande lik paketerat i en av våra mest älskade klassiker”.

Hur många uppföljare som skrivits totalt vet jag inte – på internet hittar jag en lista med inte mindre än 47 titlar, men förmodligen finns det många fler.

Colleen McCullough, kanske mest känd för romanen ”Törnfåglarna”, sällar sig nu till raden av Austentolkare med ”Miss Mary Bennets självständighet”.

Här finns inga zombies, utan McCullough lägger sig i någon sorts traditionell mittfåra med sin berättelse om vad som hände med Mary Bennet, den alldagliga systern som var duktig på att spela pianoforte men sjöng förfärligt illa.

När vi kommer in i handlingen har det gått 20 år sedan ”Stolthet och fördom” slutade.

Mary är 38 år och har tagit hand om sin mamma under alla år. Men nu är modern död och Mary är plötsligt fri att göra vad hon vill.

Fast – i början av 1800-talet finns förstås inte så mycket frihet för en ogift kvinna som saknar förmögenhet.

Alla förväntar sig att Mary ska flytta hem till någon av systrarna Elizabeth eller Jane, men Mary, som alltid haft en stark vilja, vill ge sig ut på en resa genom England för att kartlägga fattigdomen.

Hon är starkt inspirerad av tidningsskribenten Argus, och hon struntar blankt i att Mr Darcy säger att det är fullständigt otillbörligt för en kvinna i hennes ställning att bo, ännu mindre resa, ensam.

McCullough är en driven berättare som kan konsten att fängsla läsaren.

Men trots att det är Mary Bennet som är bokens huvudperson, är det ändå systern Elizabeths äktenskap med Mr Darcy som känns mest spännande.

De odödliga romanfigurer som ­Jane Austen skapade i slutet av 1700-talet har en kraft som tycks vara helt deras egen, oavsett vem som skriver om dem.

I denna uppföljare är deras gifta­ liv tillsammans långt ifrån en dans på rosor, vilket känns helt trovärdigt.

Skulle verkligen den strame och bördsstolte Mr Darcy kunna ändra sin personlighet på grund av kärlek?

Och hur ska paret hitta tillbaka till varandra?

Innan romanen är slut har många äventyr ägt rum – somliga känns helt i Austens anda, medan andra ter sig mera skeptiska.

Ett tag drar McCullough iväg med händelseutvecklingen på ett sätt som hotar att haverera hela romanbygget, men hon lyckas ändå knyta ihop säcken till slut.

Och när man når sista sidan är det svårt att inte ge ifrån sig en suck av belåten lättnad över hur allting ordnat till sig på bästa sätt.