En dynasti blir till
• Nils Ekedahl (redaktör)
• En dynasti blir till – Medier, myter och makt kring Karl XIV Johan och familjen Bernadotte
• Norstedts
• Bildande
Relaterat
Artikelbilder
I år är det 200 år sedan de fyra ständerna utsåg Jean Baptiste Bernadotte till svensk tronföljare vid riksdagen i Örebro. År 2010 har familjen Bernadotte fått allra mest uppmärksamhet för att tronföljaren Victoria gift sig med en man av folket (som dock upphöjts till prins), och diskussionerna om det otidsenliga med en monarki har varit många. Hur kan man födas in i ett yrke? Det är en händelse som ser ut som en tanke att ättens huvudman faktiskt inte ärvde sin ställning utan valdes till den.
När Sverige förlorat Finland till Ryssland avsattes och landsförvisades Gustav IV Adolf och hans familj efter en statskupp. Ny kung blev Karl XIII, men han saknade arvingar, och den adopterade danske kronprinsen Karl August dog efter ett slaganfall. Vad göra? Blickarna riktades mot Frankrike där Europas mäktigaste man, Napoleon, härskade. Här hittades den handlingskraftige fältmarskalken Jean Bernadotte, vars hustru Desirée tidigare varit förlovad med Napoleon (hennes syster gifte sig med Napoleons bror). Bernadotte hade dessutom sonen Oscar, så tronföljden var redan säkrad.
Men hur gick det egentligen till när en fransk advokatson, vars ådror helt saknade tillstymmelse till blått blod, blev svensk tronföljare och sedan kung? I boken ”En dynasti blir till” beskriver några av Sveriges ledande forskare i ämnet hur familjen Bernadotte etablerades i Sverige under åren 1810-1860.
Både Karl XIV Johan, som den nye kungen kom att heta, och Oscar I var väl medvetna om att folkets kärlek, eller åtminstone gillande, var av yttersta vikt för att de skulle kunna verka. I boken redogörs för alla de sätt som användes för att nå ut till folket – eriksgator och liknande ceremoniella tillfällen var några, men det handlade också om hur hovlivet organiserades vid slotten, vilka rum som var tillgängliga för allmänheten, hur kungafamiljen skulle skildras via målningar och poesi – och förstås också om giftermål.
Precis som Daniel Westling måste även Oscar upphöjas och bli mera kunglig. Det skedde genom giftermålet med prinsessan Joséphine av Leuchtenberg, vars släktträd faktiskt kunde uppvisa Gustav Vasa – bättre kunde det knappast bli. Josefina, som hennes namn försvenskades till, var dessutom barnbarn till Napoleons kejsarinna Joséphine, och via henne kom det kamédiadem som kronprinsessan Victoria använde vid sitt bröllop i somras, in i släkten Bernadotte.
En bok av den här karaktären, skriven på forskarprosa, är inte helt lättillgänglig i alla stycken. Texten blir väl akademisk och ibland känns det som om man sitter med kurslitteratur från universitetet framför sig. Det händer att författarna upprepar sådant som redan sagts i tidigare kapitel. Men det är ett utan tvivel ett mycket gediget arbete som lagts ned, och mycket är fascinerande. I de bästa ögonblicken kommer man Jean Baptiste nära. Det går att känna suset från historiens vingslag.
Till skillnad från Napoleon och de regenter som han placerade ut på Europas troner, fick Karl XIV Johan behålla sitt jobb. ”Ingen har fullföljt en karriärbana som min” är ett av kungens mest kända citat. Det är ingen vild gissning att det var ”den lille korsikanen” han jämförde sig med.
