På Galleri S visar man just nu en utställning av Linda Petersson. En utställning av ett slag man inte möter ofta på stadens gallerier. Men Astrid på Galleri S har visat att hon vågar släppa fram det annorlunda förr.

I det första rummet, döpt till ”Julia”, möter man sju stycken stora fotografier i färg. Foton från ett hus som ser övergivet ut. En del skarpa och en del suddiga. Fjäderbottnarna i en säng skapar spännande mönster liksom krackeleringarna i målningen. En död suddig fågel på golvet ger ett mystiskt intryck. Och sammantaget skapar bilderna stämning samtidigt som flera av dem blir riktigt vackra.

I nästa rum träder vi in i ”Ingrid”-rummet. En soffa, ett bord och hyllor. Allt fullt av klippböcker med klipp ur tidningar, både dagstidningar och veckotidningar. Klipp om lokala födslar och dödslar, om mode, om kultur och om aktuella händelser. Det finns inte alltid en röd tråd i det utklippta. Men albumen är genuina. Ingrid finns och lever, drygt 80 år gammal. Och albumen blir som slumpmässiga nerslag i ett förr som vi både känner igen och inte.

I det sista rummet, ”Gunilla, Ingrid och Irma”, är golvet täckt av trasmattor och vi hör ljud ur en högtalare.

På något sätt blir hela verket,  alla de tre rummen tillsammans, som en besvärjelse. En vilja att stoppa tiden och ta tillbaka något som inte tiden riktigt då förstod betydelsen av. Linda Petersson har skapat en slags tidsmaskin tillbaka till ett nyss som lyfter fram saker vi kanske missade då.

Jag tycker mycket om denna unika galleriutställning. Den är verkligen värd både ett och flera besök.

På Härke konstcentrum visas en utställning ”Mest för skojs skull”. En utställning som visar den konst som ofta är före konsten eller som en övning eller förstudie till det som normalt brukar visas.

Fyra synnerligen etablerade konstnärer; Anders Sunesson, Odd Larsson, Lars Nylund och Anna ­Erlandsson, bjuder in oss till att få se det som inte så ofta visas.

Väggarna på Härke konstcentrums utställningslokal är välfyllda. Skisserna hänger ibland huller om buller. Andra är inramade och några är tredimensionella idéprojekt. Det är lite av en ynnest att få gå runt och titta på detta.

Jag stannar framför Odd Larssons små porträtt där han skissat kända och okända, hittar igen konstnärer som Jan Liljeqvist, Arne Isaksson och Ingrid Roth, och andra som jag inte alls känner igen.

Lars Nylund bjuder in till krokistudier, naket, naket och vackert men också akvarellskisser till större målningar. Anders Sunesson har ramat in sina skisser från olika resor. Flera stycken föreställer olika kaffekoppar. Koppar på olika bord i olika miljöer. Koppar som får mig sugen på kaffe. Hade jag ägt ett fik hade jag definitivt köpt in dem.

Anna Erlandsson bjuder på traditionella skisser och givetvis flera med humorinslag. Dessutom en håv för att fånga in kvinnor.

Det är riktigt trivsamt att stå och titta på dessa arbeten som när de skapades absolut inte skapades för att visas i utställningssammanhang. Just därför är det så kul att de nu visas.

Det här är sista veckan man kan besöka utställningen på Färgfabriken Norr, ”Inte utan orsak”, som består av Carl Johan De Geers och Marianne Lindberg De Geers ateljéer. En udda och uppfriskande utställning som redan haft runt 3 000 besökare trots att den visats sommartid, utan skolklassbesök och annat som höjer statistiken. Ni som inte hunnit dit har chansen ända fram till nu på söndag då utställningen stänger.

På lördag blir det förresten spännande konsert på Färgfab­riken Norr med Noonie Bao, svensk sångerska och låtskrivare med tydliga drag av de tidiga upplagorna av Kate Bush, Tori Amos och Stina Nordenstam. Spännande är bara förnamnet. Hon finns att höra på internet och sedan blir ni nog fast, liksom jag ...

På Jamtli, i foajén och i kafét, visar Östersunds kollektiva grafikverkstad blandad grafik av sammanlagt 24 grafiker med lokal anknytning. Nästan alla grafiska tekniker finns med. Och där finns både emaljer och tryck på glas och metaller.

Mest iögonfallande är några montrar i foajén där Jimmy Dahlberg har tryckt på metall som sedan knycklats ihop till en slags skulpturer. Vackert och annorlunda.

Det är en varierad utställning. Och med finns Anna Erlandsson och Odd Larsson som alltså hade dubbla vernissager denna helg.

Men eftersom det här är höstens enda riktiga konstutställning på Jamtli så är ändå inte lokalerna så bra. Den här utställningen hade varit värd bättre lokaler.

I Drejeriets fina lilla utställningslokal möter vi glasskulpturer av Paul Grähs från Arboga. Skulpturer som mest minner om ett naturhistoriskt museum. Rummet i sig blir så vackert med dessa glasverk. Några ser ut som urtidsdjur eller snäckor och andra som förstorade insektben eller skaldjur. Det finns en mystik även här. Och de varierade ytorna där några är matta och genomsiktliga och andra är blanka bidrar till det. Spännande!

Christer B Jarlås