Podda ner sommarpratet i stället!
31-årige göteborgspoeten Johannes Anyuru romandebuterar i dagarna.
Han har med all rätt hyllats för sin nydanande lyrik och var enligt sitt sommarprat rejält pigg på att skriva prosa.
Tyvärr faller det rätt platt av många anledningar. Vi återkommer till det.
”Skulle jag dö under andra himlar” handlar om den ledsne konstnären Francis som blivit bränd av livet och kärleken och konsten.
Han tar droger och hänger i Madrid och strösslar med metaforer.
Flera av hans vänner är döda och han tänker mycket på kroppar, förgänglighet och profeten Muhammed.
I intervjuer inför boken medger författaren att Francis och han själv har mycket gemensamt.
Det märks också tydligt när man lyssnat på tidigare nämnda sommarprat.
Passagerna om hur han konverterar till islam är mycket bra i radioprogrammet.
Men boken är dessvärre alldeles för lyrisk för att vara en roman.
När varje mening är en punchline och varannan en metafor blir det svårt att hänga med och få en tråd i historien.
Ibland känns det som att läsa en pusseldeckare, där man själv måste knäcka hela handlingen.
Känslan är att Anyuru har väldigt mycket att berätta, men vill lite för mycket.
Det som funkar i poesin funkar inte i romanformatet och boken hade tjänat på ett strängare redaktörskap.
Så skippa denna, och podda ner sommarpratet istället.











































