Andlöst vackert med Norrland på Stocke Titt
Storsjön låg blank i den klara och varma sensommarkvällen, utsikten från Stocke Titt var bedövande och utanför Stockesalen ringlade kön så att extrastolarna knappt räckte till.
Relaterat
Klubb Sam kunde inte önskat sig en bättre rivstart på hösten än med duon ”Norrland” på måndag kväll – över 160 inlösta i en proppfull lokal.
Och Johan Norberg och Jonas Knutsson på gitarr och kantele respektive diverse saxar uppfyllde med råge alla förväntningar.
Den tradition som Jan Johansson en gång i tiden plöjde upp med sin Jazz på svenska vårdar och utvecklar dessa båda avslappnat skickliga musiker.
Att medlemmar i Hoven Droven liksom en rad andra musiker kommit för att lyssna förvånar inte, inte minst Hoven har utvecklat precis samma känsliga sätt att bearbeta och hålla folkmusik levande.
Min enda farhåga på förhand var att det skulle kunna bli lite enahanda med den avstrippade sättningen, att de inte skulle lyckas variera sig.
Men den oron kunde man snart glömma.
Glatt och vemodigt om vartannat, bluesigt ibland, skirt och känsligt varvat med gungande polskor. Tiden rann iväg och de hade gott kunnat få spela bra mycket längre.
”Skaren” var en av mina favoriter på förhand och den kom mycket riktigt efter paus, följd av den lika andlöst vackra ”Ensamheten”, som Johan Norberg presenterade så skrattsalvorna fyllde salen.
Flera av duons låtar är uppkallade efter byar i Västerbotten – så de åtminstone finns kvar som stimmade, konstaterade han på sin lugna västerbottniska.
Mellansnacken var karga och varma, ungefär som musiken. Bara att tacka och ta emot.
Jag gillade dessutom birkaeleverna William Schotte och Sara Sissay som samplade sig själva och tolkade José Gonzales.
En kväll att minnas.
