En förtjusande midsommardröm
Det är en perfekt premiärkväll vid Döda fallet. En bra känsla sprider sig i kroppen redan vid den branta promenaden ner till vridläktaren.
Relaterat
Bildextra
Parkeringen är full och picknikfiltar ligger utslagna på gräsmattan redan timmen innan "En midsommarnattsdröm" börjar.
Ingmar Virta öppnar med att förklara spelets regler. Publiken blir varse om att när tåget passerar i dalen fryser föreställningen en stund medan tågmusik spelas. Bland annat. För det här är en platsbaserad föreställning, både vald och anpassad efter förutsättningarna. Pjäsens drömska underton, skogsmystiken, trolldomen och kärlekshistorien - allt förverkligas väldigt fint just i Ragundadalen en varm julikväll.
Sven Wollters Puck är en ledsagare genom pjäsen. Dyker upp emellan scenerna och fungerar som en länk mellan kung Oberon och kärleksparen som rör sig i skogen. Trots dålig hy, pälsbeklädd puckelrygg och en rödsprängd blick fylld med skadeglädje blir han älskvärd på några sekunder. Han är oemotståndlig på ett högst motbjudande sätt.
Lena älskar Lennart som älskar Ingmarie som älskar Peranders. Dessutom vill Ingmaries far hellre ha Lennart som svärson. Ovanpå det bråkar kung Oberon och drottning Titania så att jorden förmörkas medan ett gäng skogshuggare övar en pjäs inför fina Alicias bröllop. Handlingen är enkel på utsidan men komplicerad för karaktärerna.
Det finns många underhållande scener i "En midsommarnattsdröm". Frågan är om det finns några som kan kallas tråkiga. Det är buskis och finkultur i ett. Högklassig teater på ett okonstlat och "bonnigt" vis. Publiken bjuds på välregisserad dråplighet när karaktärer som desperata Lena skrikande jagar Lennart och älskar honom extra mycket för att han hatar henne. Eller när skogshuggaren Niklas fastnar i klorna på kåta drottning Titania.
Vridläktaren gör sitt till, händelser överlappar varandra med en naturlig rörelse. Karaktärer från förra varvet väcks till liv igen, som om det helt självklart funnits där hela tiden. Dessutom hinner publiken aldrig bli alltför bländad av solen innan läktaren hamnar i behaglig skugga. Sammantaget gör miljömässiga lösningar tillsammans med härligt skådespeleri "En midsommarnattsdröm" till en förtjusande mysig jämtländsk sommarpärla.
När föreställningen är över delar Terese Bengard ut priset till Årets Hedersvildhussar från scen. Med motiveringar som: "för att de återvänder till Ragundadalen och berikar den med kultur" tar Sven Wollter och regissören Karl Seldahl med stora leenden emot priset.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 8 jul 2011 14:42 hjonet (Ej registrerad)
TACK Stina! Förstår varför du också förtrollats av denna föreställning!