Improviserad jazz trollband hela kyrkan
Hur mycket improviserad jazz tål en normalsvensk och i huvudsak äldre publik en helt vanlig fredag lunch i Gamla Kyrkan i Östersund?
Relaterat
Ganska mycket, visade det sig när Jens Comén vid 12-tiden i går gav sig ut på slak lina utrustad med baryton- och sopransax tillsammans med Stig Rennestraum och Magnus Vikberg, lyhört klaviatur- och slagverkande.
Pedagogiskt och nästan urskuldande förberedde Jens den nästan fullsatta kyrkans besökare på att det kanske kunde bli lite brötigt emellanåt.
Och visst valde någon att tassa ut efter några minuter. Enstaka äldre herrar knorrade lite, men styrkan i applåderna efter de två långa improviserade styckena var en solklar signal om att den överväldigande majoriteten i kyrkorummet verkligen gillade vad de fick höra.
Då hade Jens förvisso bjudit på en del bröl, men också många skira folkmusikaliska slingor, andra delar som vindlade sig som orientaliska flamencorytmer eller kanske indiska bossor – kort sagt ständigt nyfiket och undersökande.
För 30-talet år sedan skulle sanno- likt halva församlingen omgående rest sig och gått i protest, men i dag har många lärt sig att uppskatta också de uppbrutna melodier och utflykter som Jens med stor värme och ödmjukhet serverade.
Smaken flyttar sig och det är skönt att Estrad Norr vågar satsa också på till synes smal musik, som bevisligen ganska många vill höra.
