– Min pappa brukade säga att om en bonde rånar en bank så rycker polisen ut direkt, men om en bank rånar en bonde händer inget alls.

Med gott humör och bitska repliker för 64-årige Arlo Guthrie pappa Woodys arv vidare.

Han är lika slängd i käften som någonsin när han fredag kväll tas emot av en entusiastisk publik i Gamla kyrkan, konserten är utsåld, till arrangerande Popgenis lättnad.

Strängt taget är känslan av både Woody och den tidige Dylan stark i lokalen, med slagkraftiga sånger, munspel till gitarr, en tydlig stämma och tydligt budskap. Han ger en stark förnimmelse av det upproriska 60-talet och övertygar oss om att inget är försent.

Samtidigt är Arlo alltför rutinerad för att bara predika, han skämtar friskt om älgar, Woodstock, världen och halkar händelsevis in på orättvisor och att vi alla gör skillnad.

– Vad jag minns av Woodstock? Bara att jag kom dit...

Han läser en fyndig dikt om älgar, apropå alla vägskyltar han sett längs svenska vägar och som påminner om hemma i Massachusetts.

Sången är oklanderlig även om rösten är lätt nasal, gitarrspelet är drivet och hans fingerpicking firar stora triumfer, detta är en rutinerad yrkesman, som ändå tycks berörd av det starka bifallet.

Han drar igenom traditionals som "St James Infirmary" apropå förstörelsen efter Katrina i New Orleans och fyller på med Steve Goodmans utsökt vackra "City of New Orleans".

Han har gjort stödkonserter för Orleans likaväl som för Occupy Wall Street-rörelsen, där det snart kommer en skiva med kända artister. Arlo tar ställning och Woody skulle gillat att höra sonen i den lilla jämtländska kyrkan.

– Jag får en särskild känsla av att sjunga i en lokal som denna, konstaterar han och refererar till kyrkan som "Alice´s restaurant" cirklar kring.

Han gör "Alabama Bound", och Woodys "I hear you sing again" tonsatt av Janis Ian, samt pappans "Deportee" om en flygkrasch där offren "bara" var mexikanska arbetare.

Av Arlos egna låtar får vi "When a soldier makes it home" som drastiskt jämför sovjetiska soldaters död i Afghanistan med amerikanska förluster i Vietnam:

– Åtminstone där hade vi något gemensamt med Sovjet, säger han torrt.

Han avslutar med "This land is your land", avbryter sig med en lika lång som rolig utvikning om hur han var den ende i klassen som inte kunde texten till sången.

Men då lärde pappa honom de verser i sången som var mest radikala och aldrig sjöngs på radiostationerna. De verser som Springsteen sjöng vid Obamas installationsfest, för övrigt.

Jublet vill aldrig sluta, han får stående ovationer och ropas in två gånger innan han demonstrativt tar med sig bägge gitarrerna ut.

En kväll att sent glömma, en händelse i Östersunds musikliv och en bragd av Popgeni. Dessutom ett lysande drag att låta Peter Lucas Erixon inleda:

– Eftersom jag vet att Arlo kommer att vara rolig vill jag leva upp till mitt rykte om att vara allvarlig, ler han och läser egna texter om vårt behov av hjälpsamhet, rättvisa och fred.

En svårslagen inledning på Vinterfestivalen.