Diamond Dogs behöver inte ursäkta sig
De har hållit på i tjugo år. Man kanske kan tycka att det är några år för länge, men så är det inte.
Relaterat
Artikelbilder
Gitarristen Lars Karlsson visade ingen tvekan i sina solon.Fotograf: Frida Hansson
Diamond Dogs sångare Sulo visade prov på en otroligt härligt rockig och hes röst.Fotograf: Frida Hansson
Även rutinerade saxofonisten Mats Gunnarsson glänste vant i sina solon.Fotograf: Frida Hansson
I fredags gästade det souliga rock'n'rollbandet Diamond Dogs studioscenen på Club Corazon som en del av Vinterfestivalen. ”I år firar vi tjugoårsjubileum. Vi vet, säg inget. Vi försöker i alla fall.” ursäktar sig sångaren Sulo. Det är något bandet inte behöver göra.
Efter tjugo år på scenen kan de sina saker. Sulo vet vad han ska säga för att få igång publiken, saxofonisten Mats Gunnarsson och gitarristen Lars Karlsson kan sina solon men de som har allra roligast på scenen är de tre lite yngre förmågorna på gitarr, trummor och bas. Även om de andra verkligen är duktiga och vet vad de sysslar med bjuder de inte på sig själva fullt ut. Kanske har de blivit för professionella och bara kör sina egna race helt enkelt vilket är synd.
Mellan låtarna, som är en blandning av upptempolåtar och fina ballader, så märker man dock att Sulo har glimten i ögat. Och ingen kan bortse från det faktum att under låtarna har han en otroligt härligt rockig och hes röst som sjunger sig igenom bl.a. ”I'll drink to ya” och lite lugnare ”Tomorrow changes everything”.
När bandet gått av scenen står det i alla fall klart att de är ett riktigt bra liveband som det svänger om. Publiken kan gå därifrån med ordentligt rock'n'roll i kroppen, redo för resten av helgen.
