Klockrent av lysande Bratt
Relaterat
Artikelbilder
Linda Pettersson Bratt har utvecklats till en av landets främsta jazzsångerskor, och hennes förmåga till inlevelse och närvaro i sången är unik, anser vår recensent.Fotograf: Bernt Carlsson
– Vilka musiker och vilken tjej. Absolut klockrent!, var en kommentar när publiken strömmade ut från lunchkonserten i Gamla kyrkan i går.
Det är bara att hålla med. Superproffsiga Linda Pettersson Bratt och Artnok-kvartetten från Sundsvall hade bjudit på ett knippe suveränt arrangerade och framförda låtar.
Linda har utvecklats till en av landets främsta jazzsångerskor sedan hon gick på Birka i början av 1990-talet. Hon har rötter i Sundsvall. Hennes förmåga till inlevelse och närvaro i sången är unik.
Hon har därtill ett färgrikt röstinstrument med brett register. Särskilt grep intensiteten i hennes sång i de lågmälda sekvenserna.
Artnok-kvartetten med Rickard Kontra och Patrik Källström violin, Lars Stattin viola och PG Hedström cello bildades i Sundsvall för ett år sedan. Sin klass visade de i ett fräckt framförande av en Piazzolla tango och i ett fredjigt arrangemang på ”Don’t get around much anymore”.
Otroligt fantasifulla och nyskapande var flertalet arrangemang av kvartettens violinist Patrik Källström. Bland höjdpunkterna var den kongenialt arrangerade ”Aint no sunshine” där kvartetten uttrycksfullt, till Lindas intensiva föredrag, speglade det dåliga vädret.
Respektlös och vilseledande var den modernistiska versionen av Glenn Millers ”Chattanooga Choo Choo”. Stråkarrangemangen var så välgjorda att de i många fall klarat sig utan röstmedverkan.
I någon låt tog de över för mycket från rösten. Bland annat ”Now” där de konstfulla stråkarna armbågade sig fram och skymde Linda. Bättre var balansen i ”You don’t have to be the sun” där Lindas lätta och avspända föredrag speglades i stråkarrangemanget.
