Fullmogen ädelpop av spelsugen Lowe
I min smak är den numera smakfullt åldrade Nick Lowe allra bäst ensam med en akustisk gitarr, då kommer hans alltmer känsliga röst allra bäst till sin rätt.
Relaterat
Artikelbilder
Så som han var på Yran för snart tio år sedan.
Så när han nu lyckligtvis dyker upp på Gamla Teatern med Geraint Watkins får man ofrånkomligen tugga i sig en hel del rockabilly.
Det är inte riktigt min tekopp.
Men vad gör man inte för att få uppleva så välmogna popkarameller som ”Peace, love …”, ”House for sale” och ”Cruel to be kind”, för att nämna några av de godsaker han nu bjöd på.
Och rösten är verkligen fullmogen, en blandning av crooner och rockare, mitt i en samling utsökta popsånger. Just ”Cruel to be kind” visar hans verkliga potential.
Somligt gungar av Johnny Cash, annat är vanlig engelsk pubrock, allt tryggt förpackat och oerhört välspelat. Publiken gillar uppenbarligen boogiematerialet, och han svarar på det.
Av någon anledning får Mr Watkins bre ut sig ensam över tre kvart innan själva huvudattraktionen går på scen, det hade jag personligen kunnat avvara, tillbakalutad boogierock med alltför många oliver i loungecocktailen.
Mer än halva sin del ägnar Lowe åt nya skivan och delvis åt ”The Convincer”, men så småningom dyker även de gamla hitsen upp. Då lyssnar även den del av publiken som främst behandlat scenframträdandet som bakgrund för sitt allmänna fredagsfirande.
För oss andra ger ”old Nick” valuta för pengarna och han belönades med alltmer ljudliga ovationer, således med något för alla.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 4 feb 2012 01:14 Berra (Ej registrerad)
Jag var där och det var mycket bra!!
Lite mer Rockpilelåtar hade suttit fint, men på det hela taget så är jag riktigt nöjd!
Skrivet 4 feb 2012 14:15 Edvin Armstarke, bror till Erik (Ej registrerad)
Herre Gud, karln är ju lik Sven-Bertil Taube!
Skrivet 4 feb 2012 15:32 Dave Edmunds (Ej registrerad)
Håller med recensenten om den sällskapssjuka publiken. Detta blev en helvetisk glimt av den framtida långvården, med folk som hela tiden skrek "VA!" i allt högre tonläge, eftersom de själva allt mera sällan lyckades höra genom sorlet.
Går man på en konsert är det väl inte orimligt att man bara sätter sig ned, lyssnar - och håller käft.
I övrigt var den gamla poptjuven lysande.
Skrivet 6 feb 2012 10:11 David (Ej registrerad)
Människor i (övre) medelåldern måste få komma ut oftare, det bör anordnas gemensamma träffar för dem där de kan debattera svunna tider i avslappnade miljöer (gärna i samband med ett större alkoholintag). Då behöver de kanske inte berusa sig så till den milda grad att de somnar innan konserter och de har då redan fått avhandlat alla spörsmål vid dessa tidigare träffar och kan koncentrera sig på musiken.
Dessutom slipper övriga besökare en massa packade och högljudda figurer som delvis förstör upplevelsen när det kommer intressanta musikakter till Östersund.
I övrigt var det en kanonkonsert!