Levande och oemotståndlig dansshow
Musik: EarthBeat – en resa
med The Vanaver Caravan
Storsjöteatern
Relaterat
Bildextra
Klackarna i taket var det på Storsjöteatern i lördags.
Nästan bokstavligt när steppvirtuosen Joel Hanna virvlade runt scenen i den ena vristvrickande rytmen efter den andra. Jublet i salongen exploderade efter flertalet nummer i den glädjefyllda dans och rytmfest som New York gruppen The Vanaver Caravan bjöd på.
En levande och publiknära show med multikulturella inslag. Mest imponerade Hanna. En spontan steppvirtuos, också musiker, som med sina klack- och tåjärn gjorde slagverk överflödiga.
Imponerade gjorde också danskollegan Gustavo Caldas som med akrobatisk finess hjulade runt med ben och armar i en briljant genomförd capoeira – en kampsportdans från hans hemland Brasilien.
Hänförande ensemblenummer med inslag av riverdance, kurdisk dans, transylvansk stöveldans, amerikansk lindy hop med mera ingick. Allt till levande musik från fyra flerinstrumentala musiker.
En höjdpunkt var ledaren Bill Vanavers artikulerade framförande av Woody Guthries ”I ain´t got no home”. Äkta amerikansk folklorekänsla. Det mesta kändes genuint även om en del musik från andra delar av världen var västerländskt rytmiserade.
Autentiskt var dansaren/musikern Sira Cisskos framförande av afrikanska sånger liksom Livia Vanavers kinesiska sidenbandsdans.
En traditionell sång från Lanistammen på Västpapua Indonesien hörde till konsertens mer gripande inslag. Myriam Lundberg introducerade musiken ”River, river flow” som fått koreografi av Vanaver Caravan. En hälsning och önskan om fred och frihet från ett litet folk. Dansen och musiken speglade ett livsbejakande och naturnära liv utan stress och förtryck. Ett rop på hjälp från ett primitivt folk med mångtusenåriga traditioner.
Mindre allvarliga, men härligt underhållande, var inslag med streetdance, irländsk steppdans och appalachian clogdans.
En levande och oemotståndlig föreställning.
BERNT CARLSSON
