Det doftar hemvändare långa vägar om Autisterna. Det spelar ingen roll att delar av bandet är från sydligare breddgrader. Per-Olof Stjärnered behöver bara sjunga en rad med ett dialektalt tjockt L för att vi ska vilja sätta oss på en buss till Brunflo och bli kära i något eller någon. Vadsomhelst. Gärna också delta i en av de blöta kvällarna på Brunkullan som han pratar om i mellansnacket.

Autisterna är rakt på sak-pop med stråk av svårmod i all sin enkelhet. Lyssningsvänliga låtar som då och då smyger in ett dansant parti. Många kom förbi för att se dem. Med blickar stadigt på en sprallig Per-Olof Stjärnered och fötterna lite mer rörligt på marken. För att få en glimt av de tonsatta bitarna om sorg, glädje, ensamhet och kärlek.

Bandet log stort och såg ut att trivas mer än bra med att få spela. Det är i en sådan stämning det lätt fastnar ett leende också på publikens läppar. Utan att de egentligen vet hur det hamnade där.