26-åriga Saiful Islam bor i Khudiadanga i Bangladesh. Det är en by med 15 000 invånare. Här bor han i ett litet hus med sin fru, mamma, pappa och lillasyster. Varje dag cyklar Saiful Islam till grannbyn sju kilometer bort där han pluggar på college-nivå.

I Bangladesh är det vanligt med små familjeföretag. Saiful Islams familj har en buss som de kör med. I våras bestämde de sig för att expandera. Då köpte de en traktor som hyrs ut till traktens bönder.

Företaget går runt, men inte så mycket mer än så. Av 3 000 intjänade kronor per månad går ­ 2 000 kronor direkt till banken för amortering och ränta av traktor, buss och hus. Resten ska försörja de fem familjemedlemmarna.

Fast nu är traktorn såld. När sonen skulle åka till Sverige var familjen tvungen att hitta 15 000 kronor till flygbiljett och visum. Traktorn var den enda de kunde sälja som gav den mängd pengar som krävdes.

Eftersom det var krav på snabba beslut gjorde familjen en förlustaffär och sålde den till lägre pris än vad de hade köpt den för. Det kändes inte bra, men samtidigt visste de att de skulle kunna köpa en ny när den svenska ersättningen började ticka in. Det sade ju alla.

I nästan varje familj i Bangladesh finns någon som åker utomlands för att arbeta. För en fattig familj är det en viktig inkomstkälla. De flesta skickar sin familjemedlem till Mellanöstern. Men att åka dit är inget man önskar. Många vittnar om rent slavarbete. Bakom pengarna som skickas hem ligger många och långa timmar i usla arbetsförhållanden.

Dessutom är det dyrt. Åker du dit måste du vara där minst ett år innan det börjar gå runt. Många mellanhänder ska mutas och kräver sin beskärda del av kakan. Vill man åka dit får man räkna med att punga ut nära 30 000 kronor innan allt är klart.

Många drömmer därför om Europa. Men Europa har hållit sina dörrar stängda. Tills i våras. Då dök plötsligt erbjudandet upp. The Daily Star, en stor dagstidning skrev:

”För första gången ska Bangladesh skicka 281 säsongsarbetare till Sverige där de ska plocka vilda bär under sommaren....

– Med flygbiljetter får de betala 1 500 lakh (15 000 kronor). På tre månader kommer de med enkelhet ha sparat 3 000 lakh (30 000 kronor), säger Abdus Salam, exekutiv chef för Bangladesh workforce”.

Saiful Islam själv såg aldrig artikeln. Däremot bor Bakkar Siddiques bror i grannbyn. Bakkar Siddique bor sedan ett 30-tal år i Uppsala och är en av dem som ligger bakom Bangladesh workforce. Via brodern fick Saiful Islam höra om det svenska säsongsjobbet där man kunde tjäna minst ­ 50 000 kronor.

Erbjudandet lät fantastiskt.

– Om jag hade fått 50 000 kronor skulle jag kunnat betala tillbaka familjens lån. Vi hade kunnat expandera vårt företag och tjänat pengar, säger Saiful Islam.

Dessutom fanns drömmen att han och hans fru skulle kunna flytta hemifrån och köpa ett eget hus och bilda egen familj.

Saiful Islam åkte till Sverige 23 juli. Nu sitter han i Bräcke. Några pengar kommer han förmodligen inte att tjäna. Han och hans fru kommer inte kunna köpa ett eget hus.

– Om vi inte får pengar kommer banken ta allt. Buss, hus, allt, säger han.

Hemma i Bangladesh är traktorn såld. Halva familjens inkomstkälla är därmed försvunnen. Samtidigt fortsätter banken kräva 2 000 kronor per månad för ränta och lån.

Där hemma är alla förtvivlade.

– Min fru tror att vi kommer att få bo på gatan.

Saiful Islam har ingen aning vad han ska göra eller vad som kommer att hända. Han hoppas att företaget åtminstone kommer betala tillbaka de pengar hans familj lagt ner på resan. Eller att någon annan, vem som helst, kan hjälpa dem tjäna igen de pengar de lagt ut.

– Jag är maktlös, säger han.

Flera av hans vänner har redan gett upp. De har lämnat Sverige och är hemma igen, fattigare än när de åkte. Men Saiful Islam tänker stanna kvar. 12 oktober flyger han hem igen. Fram till dess vägrar han ge upp hoppet.

Kanske, kanske blir det ett lingonår i år.