– Antingen blir man alkoholist, eller så blir man nykterist. Jag är nog mer av det senare, säger Jan-Anders Jarebrand.

Han säger det med glimten i ögat, men någonstans verkar det som att han menar det. Han tycker ju om vin, påpekar han. Och att ta ett gott glas rött till en saftig bit kött är bland det bästa han vet. Men gångerna är begränsade. Han är vinproducent och hanterar så mycket vin ändå, så sin egen alkoholkonsumtion har han dragit ner på.

Jämtlands vingård ligger i Öster-Övsjö, åtta kilometer utanför Kälarne, och drivs av Jan-Anders Jarebrand och hans brorsdotter. Gården äger han med sin bror Bengt Johansson och de har ett annat företag ihop. Vingården är Jämtlands enda, i alla fall om man bortser från mjöd som görs på andra ställen i länet.

Jan-Anders började som russinskrynklare. Det är åtminstone vad han kallar sig själv. För innan vinet kom på tankar, förädlade han och hans bror bär och frukter från gården och kringliggande gårdar. När russinförsäljningen gick bra funderade de över vad de kunde göra av råsaften som blev över.

Det fick bli vin och för drygt två år sedan satte de igång.

Vinet tillverkar de i en lada som byggdes av brödernas farfar efter andra världskriget. Den används numera för produktion och lagring av drycken men också som restaurang där Jan-Anders serverar gårdens vin och tillagar närproducerad mat. Men inte bara närproducerad, utan även ”otransporterad”, påpekar han. Det vill säga råvaror som kommer från bygden och inte har färdas lång väg.

– Vi har en egen grönsaksodling, tar lamm från en fårbonde i närheten, älg från jaktlaget och fisk från Övsjön, säger han.

Serveringen kom igång för att folk frågade om man kunde ordna provsmakningar av vinet, vilket bara kunde ske i samband med servering av mat. Där av kom idén att servera måltider tillsammans med rabarbervinet.

Jan-Anders växte upp i Öster-Övsjö hos mamma och pappa, på samma gård som han bor på nu. Sedan flyttade han till Sundsvall för att göra militärtjänst och fortsatte sitt liv i Västernorrland med att ta ett jobb som croupier. Men han lämnade yrket i samma veva som casinot kom.

På Arbetsförmedlingen berättade han för handläggaren att han vill läsa beteendevetenskap eller till kock. De gav honom möjligheten att bekosta utbildningen till beteendevetare själv på högskolan eller att få kockutbildningen gratis genom dem. Där och då var valet enkelt och Jan-Anders framtid utstakad. Han skulle bli kock.

Storköksutbildningen gjorde han i Sundsvall och i Bräcke. Sedan hände en av de där oväntade sakerna i livet.

– Både vår mamma och pappa fick stroke ungefär samtidigt. Det gjorde att jag ville flytta hem igen och hjälpa dem. Och på det viset kom också funderingarna över att nyttja gårdens resurser, säger Jan-Anders.

En småskalig förädling av vilda bär och grunden till Örtagård Öst tog fart, medan Jan-Anders jobbade som kock på Hotell Hammarstrand.

– Från början kockade jag på veckorna och jobbade med bären på helgerna. Sedan blev det tvärtom, då var det bären som tog all tid, säger han.

I dag har han inte agerat kock på fyra år, förutom i sin egen lada. Nu är det vinet, bären och föreläsningar om förädling som tar upp all hans tid. Omsättningen av företagen ligger en bra bit över 1 miljon.

Rabarbervinet, som pressas i en ciderpress han köpte när han var på en konserveringskurs i Frankrike, säljs på Systembolaget i Bräcke, Lillänge och i Hammarstrand. Det finns också på ett antal restauranger och planeras att exporteras till London och Köpenhamn. Men det är inte helt lätt.

– Alkohollagstiftningen gör att det blir mycket jobb för att exportera, säger Jan-Anders, som inte trodde att de skulle sälja så mycket när de startade för två år sedan.

Det har gått fort och det innebär en hel del jobb. Men Jan-Anders ser inte det minsta stressad ut. Han ser ut att njuta när han pratar om sitt liv och sina produkter.

– Människor från andra länder frågade mig varför vi inte serverar mer jämtländska specialiteter på restauranger här omkring. Oftast gör vi om vår mat så den smakar italiensk eller något annat. Jag vill få fram den rena, jämtländska smaken och det nordiska köket.

Och belöningen, den kommer sedan.

– Att se en människa äta och dricka mina produkter och njuta, det är min största tillfredställelse, säger Jan-Anders.