Ahmad Zia flydde från Afghanistan till Sverige och 2007 kom han till Östersund. Han fick plats på Ung integrations boende på Frösön, Fornborgen.

– Självklart fanns det konflikter mellan personalen och ungdomarna. Det är precis som mellan föräldrar och barn, säger han.

Det är många individer som kommer från olika kulturer som ska komma överens.

– Ibland blev det missförstånd på grund av språket, säger Ahmad Zia.

Alldeles i början kom en tolk för att förklara hur allt låg till och vilka regler som gällde. Ahmad Zia tycker att det är bra med regler, men att personalen på boendet var onödigt hårda. En av de första upplevelserna om de regler och konsekvenserna som fanns på boendet kom sommaren 2007. Då hade han precis kommit till Östersund.

– En regel var att man skulle vara hemma klockan 23. Det var under Storsjöyran och några kom hem lite för sent. Dagen efter skulle vi gå ut och äta mat tillsammans. Men de som kom sent fick inte följa med, säger Ahmad Zia.

Han funderade lite på det där och hade ibland långa samtal med teamchefen på Fornborgen om vilka regler som fanns. Mest upprörd var han när personalen låste köket. Reglerna sade att det serverades mat mellan fem och sex, kvällsfika mellan nio och tio. Däremellan skulle det inte vara så mycket aktivitet i köket.

– Några kunde vara hungriga senare på kvällen och gick och lagade till något. Alla visste vilka det var, men de stängde köket för alla, säger Ahmad Zia.

Han hamnade i många diskussioner med personalen. Han undrade varför de helt enkelt inte pratade med de skyldiga.

– Nu blev det ett straff som alla fick, för det som andra hade gjort fel. Om man blev törstig kunde man inte gå och dricka ett glas vatten, säger Ahmad Zia.

Han själv råkade ut för ett straff, eller en konsekvens som personalen säger, eftersom han kom för sent till middagen.

– Jag var försenad en kvart bara och jag fick inte äta mat. Det kan hända vem som helst, tänk om jag hade missat bussen. Men de sade bara att det här är regeln.

Han fick gå hungrig och han beslöt sig för att agera annorlunda efter det som hände.

– Jag är en sådan människa som gillar att städa. Från början städade jag mycket ute i tv-rummet och på andra ställen. Efter att jag inte fick någon mat, städade jag bara mitt rum. Chefen hade samtal med mig många gånger. Men jag menade om jag inte fick äta för att jag kom för sent en gång, då ska jag inte städa mer än mitt rum.

Han säger att det inte gjordes någon skillnad mellan ungdomarna. Om någon mådde dåligt så gällde samma regler för den som mådde bra.

– Det var lika för alla faktiskt. Men personalen var olika. En del av dem var jätteschyssta och trevliga. Man kunde få åka med och handla och så frågade personalen om man ville ha en glass. Jag kunde ha köpt en själv, men det var trevligt att bli bjuden.

Det fanns också regler kring tv-tittandet. Teven skulle stängas av klockan 23 varje kväll och det var ofta bråk bland ungdomarna om vilket program de skulle titta på. Ahmad Zia brukade inte titta så mycket på tv just på grund av allt stök. Men en kväll var det en riktigt bra film som alla ville se.

– Filmen var bra, men den skulle sluta klockan halv tolv och teven skulle stängas klockan elva. Vi sade till personalen att det bara var en halvtimme som var kvar av filmen. Men de sade nej, teven skulle stängas av. Vi gick därifrån, men så kom personalen och sade att vi fick se klart. Men då sade vi bara nej, de hade redan bestämt hur det skulle vara, säger Ahmad Zia.

Han berättar att allt inte var dåligt på boendet.

– Det var många saker som var bra på Fornborgen. Man kände sig inte ensam och en del av personalen var trevlig och man kunde gå fram och prata med dem.

Efter en tid fick han flytta från boendet och nu bor han i en enrumslägenhet. Framtidsplanen är att flytta till Malmö och senare utbilda sig till polis. Men just nu studerar han på barn- och fritidsprogrammet på Wargentinsskolan. Han extrajobbar på Sibylla på helgerna för att dra in pengar. På det sättet har han själv bekostat sitt körkort.

– Det känns bättre utanför boendet för mig. Jag känner mig som en annan person. Man kommer in i samhället bättre, när jag bodde där vände jag mig till personalen när jag behövde hjälp. Nu ordnar jag det själv.

• Känns det som att reglerna på boendet hjälpt dig komma in i Sverige bättre?

– Jag kan säga nej direkt. Jag har sagt till personalen att de inte är likadana som de svenskar man träffar utanför boendet.