Robbin Grönstedt berättar om Fadime
Fadime Sahindal var 26 år när hennes pappa sköt henne i huvudet. I dag är det tio år sedan socionomstudenten och SSU-tjejen i Östersund avrättades för att hon valde sin egen väg i livet.
Pengarna som samlades in till hennes minne i Östersund tar slut i år. Robbin Grönstedt från Ås berättar om Fadime. Robbin bor och driver företag i Stockholm. Han har också hus i Undersåker.
Relaterat
Jag var SSU-ordförande för Jämtlands-distriktet och jag hade en kompis som kände Fadime. Hon hade läst på socionomprogrammet i Östersund i ett halvår ungefär. Hon kom från Uppsala.
Jag brukade alltid ha koll på potentiella medlemmar men det är inte alltid lätt att värva ungdomar. Men när vi frågade Fadime sa hon ja direkt. Hon gick med och blev med i styrelsen för SSU-distriktet. Hon hade hand om jämställdhetsfrågor.
Jag hade ingen koll på hennes bakgrund. En helg var vi några stycken från SSU som privat åkte till fjällen. Av någon anledning kom Fadime och jag att åka hem tidigare än de andra. Det var hon och jag i bilen och jag tror att det var när vi hade hunnit till Nälden som hon började att berätta om sin familj. Hedersmord hade jag ju aldrig hört talas om på den tiden. Jag tror inte det var mycket av det hon berättade som jag kunde ta till mig.
Fadime levde ett normalt liv i Östersund vad jag vet. Man hade inte mobil på den tiden, hon hade ingen i alla fall och ingen skyddad identitet. Klasslistorna var öppna. Efteråt när jag har pratat med hennes vänner och även ett par släktingar har jag förstått att det fanns en outtalad överenskommelse med familjen om att hon skulle hålla sig borta. Jag tror inte att de skulle ha kommit till Östersund och skjutit henne här.
Fadime hade varit med oss i SSU i två år ungefär när det hände. En morgon blev jag uppringd av en kompis som sa ”Sätt på tv:n! Fadime har blivit mördad”.
Hon hade skjutits i huvudet. Det kändes helt osannolikt. Hon och hennes bästa kompis från klassen i Östersund var på väg till Kenya på utlandspraktik. Fadime hade stannat till i Uppsala.
Vi visste inte vad vi skulle göra. Vi ordnade ett fackeltåg i Östersund på lördagen efter mordet. Folk samlades utanför Rådhuset och det var proppfullt. Vi hade skaffat 600 facklor men de tog slut snabbt. Det kom säkert över 1 000. Facklorna kostade 20 kronor men de flesta la en hundring. När jag kom hem hade jag med mig två konsumkassar med sedlar och mynt. Efteråt ringde folk och ville skänka mer pengar.
Det kändes lite stort för oss i Jämtland att starta något själva så vi ringde SSU och Micke Damberg som var SSU-ordförande då. Det var så vi startade stiftelsen Fadimes minnefond. Varje år hyllar vi hennes minne på Fadimedagen 21 januari. Då delar vi ut ett stipendium, det är pengarna från fackeltåget och andra donationer vi fick då för tio år sedan. Vi har delat ut stipendium till människor som har gömt tjejer i sina hem och till poliser som har gjort skillnad. Förra året fick Hasan Ertas stipendiet. Han uppfostrade sina barn i tradition med den fördömande hederskulturen, men när en av döttrarna bröt med familjen omprövade han sina värderingar. Han startade ett manligt nätverk för att ifrågasätta de här värderingarna.
I år tar pengarna slut. Det är sista gången vi delar ut stipendiet med hjälp av pengarna från fackeltåget. I år delas Fadimepriset ut till föreningen Varken hora eller kuvad.De jobbar för att stärka unga tjejer där de möter social press i hederns namn och de vill göra killar mer medvetna om könsroller och hedersförtryck.
Efter mordet var det många tidningar som ringde. Hederskulturen diskuterades mycket. Nu är det mest en gång om året i samband med Fadimedagen. UNT ringde häromdagen och ville veta vad jag tyckte om att kurdiska föreningen i Uppsala inte vill ha ett minnesmärke över Fadime. De tycker det är ojust mot kurder, men hederskultur är inte ett kurdiskt problem, det är ett individuellt problem. Det handlar om kulturell bakgrund snarare än etnicitet. Ett minnesmärke skulle inte syfta till att misskreditera Sveriges kurder utan om att minnas en ung modig tjej som gick sin egen väg i livet.
Fakta/Bakgrund
För dig som vill veta mer
Fadime Sahindal flyttade till Sverige med sin familj när hon var 7 år. De kom från den kurdiska delen av Turkiet och flyttade av ekonomiska skäl. Föräldrarna var analfabeter. Två månader före mordet, framträdde Fadime i riksdagen. Hon berättade inlevelsefullt om hur det var att leva utslängd från sin familj för att hon hade motsatt sig att lyda för att den gamla synen på familj och släkt skulle gälla. Att en person lider är bättre än att en familj lider, var tanken. Hon berättade:
”De första tecknen jag märkte var att jag inte längre fick leka med mina svenska kamrater, eller delta i aktiviteter utanför skolan. Jag skulle gå direkt hem och hjälpa min mor med hushållsbestyren.”
”När jag kom upp i tonåren ville mina föräldrar att jag skulle åka ned till Turkiet och gifta mig med någon av mina kusiner, precis som mina äldre systrar hade gjort. Jag vägrade att finna mig i detta.”
”En dag hände det som inte fick hända; jag träffade en svensk man. Han hette Patrik och Patrik och jag förälskade oss i varandra.”
”Ensam och övergiven av familjen blev jag tvungen att snabbt lämna Uppsala för att jag visste att om de fick tag på mig skulle de ta livet av mig.” ”Männen i släkten började ringa och hota mig per telefon.” ”Som en sista utväg vände jag mig till massmedia för att få hjälp, och det kom att bli mitt effektivaste skydd.”
”I dag bor jag och pluggar i Östersund. Jag studerar till socionom så att jag kan fortsätta mitt arbete med att hjälpa flickor som har de problem som jag har gått igenom. Och i dag känner jag mig stark och stabil men det har tagit väldigt lång tid att komma dit där jag är i dag.”
Fadimes pojkvän omkom fyra år innan hon själv dog. Samma dag som paret skulle flytta ihop körde pojkvännen ihjäl sig när hans bil av oklar anledning gick av vägen.
Fadime var på väg på sin avslutande praktik när hon dödades. Hennes lillasyster hade arrangerat så att hon i hemlighet skulle kunna träffa sin mamma och småsystrar en sista gång inför resan till Kenya. Fadime kom till systerns lägenhet i Uppsala. Efter ett tag ringde det på dörren. När systern tittade ut genom dörrkikaren såg hon pappan. Ingen vågade öppna dörren. Efter ett tag blev det tyst.
När Fadime skulle lämna lägenheten på kvällen för att åka till en kompis och sova, mötte hon pappan utanför dörren. Han riktade en pistol mot henne, tog tag i hennes hår och sköt henne. Först i pannan, sedan i käken. Han dömdes till livstids fängelse. Vid rättegången i hovrätten vittnade Fadimes mamma till förmån för sin man.
Fadimedagen uppmärksammas av stiftelsen Fadimes minne som startades av SSU-distriktet i Jämtland. Den uppmärksammas också av flera andra och på olika håll i landet, bland annat av föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime. Lagom till 10-årsdagen av mordet ger Fadimes advokat Leif Ericksson, ut en bok tillsammans med journalisten Ulf Broberg. Bokens titel är ”Du ska dö: En dokumentär berättelse om mordet på Fadime Sahindal”.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 21 jan 2012 09:15 Radiofil (Ej registrerad)
Det finns även en P3-dokumentär om Fadime. Precis som alla P3-dokumentärer är den fruktansvärt bra. Och det finns massor att tanka hem gratis på Sveriges radios hemsida. Skriv in P3-dokumentär i sökrutan. Rekommenderas varmt.
Vi glömmer aldrig Fadime.
Skrivet 21 jan 2012 09:28 Mats (Ej registrerad)
Dessa "hedersmord" ! Att man får ta ordet heder i sin mun i samband med mord ! Märkligt. Mer märkligt är att Sverige inte bestraffar dessa mördare med kännbara straff utan låter detta fortgå. En familj som förföljer sin dotter och hotar henna till livet skall naturligtvis dömmas till kännbara straff samt utvisas. Det skall inte vara så att offret skall behöva leva under skyddad identitet resten av livet.
Skrivet 21 jan 2012 10:55 Frösöbo (Ej registrerad)
R.I.P. Fadime
Vi glömmer dig aldrig!