Centern har uppenbara problem med att stå upp för sin historiska roll i det svenska samhällsbygget. När Dagens Nyheter för en månad sedan skrev om Bondeförbundets bruna 30-tal fick påhoppet i vanlig ordning passera utan någon reaktion. Det är bedrövligt.

I själva verket hade Bondeförbundet en avgörande betydelse för att de svenska bönderna aldrig drevs högerut och blev fascister. Något som var mer regel än undantag i 1930-talets Europa efter Stalins utrotande av den ryska bondeklassen 1927 och världsdepressionen två år senare.

Det var kohandeln, uppgörelsen 1932 mellan Per Albin Hanssons socialdemokrati och Axel Persson Bramstorps Bondeförbund, som lade grunden för det svenska folkhemsbygget.

Men som Anders Björnsson nogsamt påpekar fanns ett par riktiga plumpar i Bondeförbundets 1930-tal. Den mest stötande är en formulering i 1933 års partiprogram, kvar ända till 1946: ”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement, samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling”.

Denna motbjudande text kan till en del förklaras med att årtiondena före andra världskrigets slut var rasbiologins gyllene tid och att det fanns stor acceptans för sådana idéer i de flesta politiska partier. Men Bondeförbundet var ensamt om att skriva in dem i partiprogrammet.

Varför det blev så ger inte Björnssons i övrigt mycket förtjänstfulla bok något entydigt svar på. Därför lär inte sista ordet vara sagt om Centerns förflutna. Till detta förflutna hör förresten en annan prövosten från ett mer näraliggande förflutet: Utmaningen 1988 från de främlingsfientliga Sjöboaktivisterna, som ledde till att dessa uteslöts ur partiet.

Centerns problem är inte ett solkigt förflutet. Tvärtom har partiet anledning att vara stolt över vad det varit med om att åstadkomma. Problemet är snarare en påtaglig historielöshet, i kombination med problem att hantera en intellektuell debatt i medierna.

Tillkomsten av Anders Björnssons bok är ett utmärkt initiativ som tagits i rättan tid inför partiets 100-årsjubileum nästa år. Men den måste följas upp med en debatt som gör slut på den negativa mytbildning som dröjt sig kvar om partiets förflutna. Hundraåringen ska fira rak i ryggen.