Boksläpp mångfacetterar bilden av Maud Olofsson
I Maud Olofssons Sverige ska folk kunna leva ut sin dröm. ”Som vore vi alla en fin och nobel friherrinna”, skriver hon i sin nyutkomna bok. Där berättar Centerledaren sitt livs historia. Fram växer en annan bild av vice statsministern. Långt från krishantering, debatter och världspolitik.
Relaterat
Bara dagar före Almedalsveckan ger Centerpartiets ledare ut boken om sig själv. Det är ingen tillfällighet. I Visby skjuter valrörelsen fart och då blir våra toppolitiker måna om både sitt partis och sin egen image.
Den som läser boken ”Ett land av friherrinnor” får en helt annan, djupare och mer mångfacetterad bild av Centerns partiledare än den vardagliga som framkommer i medierna.
Här beskrivs hur hennes drivkrafter som politiker mejslades fram ur barndomens enkelhet. Om farmors och mormors klokhet och om hur föräldrarna tidigt präntande in vikten av eget ansvar.
Farmor Karin stod närmast den unga Maud. Karin Olsson fick själv aldrig bestämma över sitt liv, men präntade hos sitt barnbarn in egenskaper som ”hävda Din rätt, stå på Dig och låt ingen trampa på Dig”.
Visdomsorden ekar ännu. Liksom vikten av alla människors lika värde, kvinnors rätt till samma villkor som mäns och att enskilda individer inte får trängas undan av staten Sverige.
Som nutidsdokument är Maud Olofssons bok högintressant. Här blandas hennes egna ungdomsår med Saabkriser, möten med Kinas president Hu Jintao och hur Allians för Sverige växte fram. Det svåra ställningstagandet kring energiuppgörelsen penetreras också ingående.
Men privatlivet finns också med, liksom Maud Olofssons diskussion om sin egen självbild. ”Jag drar mig inte för att ta plats och vägrar förställa mig till någonting jag inte är, oavsett det handlar om tonfall, kläder eller idéer”, skriver hon apropå att omgivningen ibland retar upp sig.
Farmor Karin tilläts aldrig ta plats. Maud gavs chansen och tog den. Men nu vill hon mer. Regeringen har gjort mycket, men är långt ifrån klar.
Ungdomsarbetslösheten plågar henne. Att inte vara behövd eller att inte kunna få en egen bostad är saker där politiken delvis misslyckats, bekänner hon. En önskan är att fler partier än regeringskvartetten kan göra mer i dessa frågor och det tillsammans.
Inne på avdelning självkritik medges att sjukförsäkringens reformering inte gick riktigt som tänkt: ”Jag ångrar inte för ett ögonblick att vi genomförde reformen, men vi borde ha börjat i rehabkedjan och inte tvärt om”.
Under bilkrisen fick hon ta stryk för att inte miljarder pumpades in som ägarstöd i Saab. Facit visar att regeringen gjorde rätt som hushållade med skattemedel, något Maud Olofsson i efterhand även fått kredit för.










































Senaste kommentarerna:
Skrivet 30 jun 2010 18:54 Anna Nym (Ej registrerad)
Jag mejlade Centerpartiet frågan: Finns det någon övre gräns för hur många invandrare vi kan ta emot/ta hand om per år? Svaret blev mycket entydigt: Nej. Maud och Centern tycker alltså att vårt samhälle bör bli ännu mer multikulturellt så fort som möjligt.
Skrivet 30 jun 2010 19:04 T (Ej registrerad)
Jag har inte läst boken och vet därför inte om det är Mauds ord som används, eller om det är Per Hanssons tolkning, när det gäller sista stycket, hanteringen av SAAB-krisen.
Men att något facit visar att allt blev bra är alldeles för tidigt att säga. Det har inte gått alltför många månader och inga bokslut har visats om SAAB är ett lönsamt och stabilt företag. Det finns heller inget facit som visar om de nya ägarna är långsiktiga och stabila, tvärtom finns det fortfarande frågetecken omkring dem.
Tänk dig Per Hansson, om det så småningom visar sig att det är ryska, kriminella pengar, som Maud lämnat statiliga garantier för.
Undrar hur din ledarkommentar skulle se ut då...