ÖP-tv: Dramatisk på scen
– men inte i privatlivet
Relaterat
Hon har feber men ingenting emot att hoppa upp i en smutsig fönstersmyg och posera. Innan vi försvinner in i det bokade intervjurummet kommer en festivalbesökare i bar överkropp fram, tar henne i hand och tackar för hennes fantastiska spelning som ägt rum ett par timmar tidigare.
Varför gör du musik, för att spela in skivor eller för att få stå på en livescen?
– Oj, det har jag aldrig tänkt på. Jag brinner ju för att skriva framför allt och skivorna är inte det första rummet jag tänker på när jag skriver. Jag älskar att spela live. Så jag måste nog välja det.
Tidigare i år gav du en väldigt teatral spelning på Dramaten i Stockholm, är du ovanligt dramatisk?
– Som artist är jag definitivt dramatisk, som privatperson försöker jag vara så kärleksfull som möjligt och då finns det inte så mycket plats för drama.
Blir man kanske mindre dramatiskt privat om man får vara dramatisk på scen?
– Det är möjligt. Men jag är ute och reser så mycket att jag knappt aldrig hinner vara hemma. Jag hinner aldrig vara privatperson.
I slutet av 2008 släppte Frida Hyvönen sitt tredje album, "Silence is wild". En skiva som inte bara fick henne att knipa åt sig DN:s kulturpris utan även rikets alla recensenter att plocka fram ett helt nytt, uppskattande, ordförråd. Innan skivan blev till beslutade sig Frida för att flytta hem till Västerbotten.
– Jag bodde i Stockholm i tolv år, sen reste jag runt i ett år och sen var jag ju tvungen att bo någonstans. Jag frågade mig själv om jag ville bo i en trång lägenhet i Stockholm eller i ett eget hus med massor av utrymme, och plötsligt var det inte speciellt svårt att välja.
– Jag ville egentligen inte tillbaka till Norrland, det hade liksom vuxit ur mig. Så var jag hemma hos mina föräldrar över jul, fick reda på att det fanns ett hus till salu och vi åkte och tittade på det. Sen köpte jag det och tog dit alla mina instrument.
Man ska dock inte missta Frida Hyvönen för en traditionell hemvändare.
– Det finns något klyschigt över att flytta hem igen. Alla tror att man måste vilja söka lugnet för att vända hemåt. Så var det verkligen inte för mig, det är tvärtom. I Västerbotten kan jag jobba på alla cylindrar utan att bli störd eller distraherad.
– Som konstnär har man väldigt sällan någon finansiell trygghet och då är det bra att kunna bo både stort och billigt. Sen är det mysigt att ha grannar som intresserar sig för det man gör. De tycker: – Vad kul med en musiker, vill du spela i kyrkan nästa söndag?
Om man nu vill se dig på Yran, vad kan man förvänta sig då?
– En samling bra texter som undergrävs av lagom mycket allvar och spontana melodier. Låtar som är skjutna från höften och kvinnor som spelar dynamiskt och vackert.
– Jag tycker såklart att min musik är den bästa, annars hade jag inte gjort den. Om man inte gillar min musik så får man ta det för vad den är. Man kan alltid passa på att dansa litegrann, även om min musik kanske inte är räknas som dansmusik.
Frida Hyvönen spelar på fredag i Badhusparken Kl: 21:45. Det går även att besöka utställningen "Drottninglandet" i Ahlbergshallen där Frida har komponerat ett soundtrack till Elin Berges fotoutställning om thailändska kvinnors liv i Norrland.
