Veteranen: Storsjöyran för mig är mycket musik
Relaterat
Artikelbilder
Andreas Victor på ÖP 1985.Fotograf: Frida Johansson
Blueslegenden BB King 1997.Arkivbilder: ÖP-fotoFotograf: Frida Johansson
Snart 25 Storsjöyror! Fest, förnedring, jobb och avslitet ledband. Fortfarande sommarens höjdpunkt. Veteran?
Mitt första minne av vår jämtländska kronjuvel dyker upp på sent 1960-tal. En ep-skiva med Gisela Dahlin och Ingvar Johanssons orkester. Gisela var mamma till en av lillebror Hans bästa kompisar. Låtarna ”Storsjöodjuret” och ”Jämtsnoa” och Giselas berättelser om festen på stan verkade nästan overkliga.
1963 föddes idén. Tidningsurklipp visade raggarbilar, Ann-Margret och en massa glada människor. Där skulle man ha varit och det kändes också tufft som lillkille att känna någon som fanns på vinyl.
Storsjöyran för mig är mycket musik. Trots förnedringen. På 1980-talet hade jag en ungdomsspalt i ÖP, I Draget, och tyckte att jag visste lite om musik. Arrangörerna lånade vintern 1995 ut en ny cd med frågan om bandet var något att boka. ”Trist, pretentiöst, en blek kopia av Freda’, jag avråder”, löd svaret som Yran tack och lov struntade i. Skivan var bandet Kents debut och det var kanske bra (som straff o inte annat) att 1996 är den enda Yra jag missat.
På ÖP förstod man nog inte Yrans dragningskraft från start. 1984 var jag sommarreporter på tidningen. Avdelades att bevaka och fick skriva nästan allt. Tre sidor tror jag. Bad om Moltas manus till presidenttalet som trycktes i sin helhet i tidningen för första gången. Fotade, men hann också med att ha kul (som alla lediga reportrar jag träffade under kvällarna).
På Yran rusar jag numera från scen till scen för att hinna lyssna maximalt. Tuttifrutti är den klart bästa. Artister på uppgång. Nära. Lagom ljud och en uppskattande publik. Få artister fyller upp de lite större scenerna. 2006 såg jag Veronica Maggio i litet tält i Badhusparken. I år får hon svårare på Stortorget trots flera hits i låtlistan.
Här är några minnesvärda konserter genom åren; Harrda Ku (1984) Saw Doctors (1993), Suede och BB King (1997), Jayhawks (2000), Pet Shop Boys (2004), Kent (2008) och alla Eldkvarns yranspelningar.
2003 tog jag mod till mig och bad båda idolerna Nick Lowe och Chrissy Hynde i Pretenders om autografen.
Min sambo Anna-Karins möte med min gamla idol Pete Shelley i Buzzcocks blev annorlunda. I artist-puben frågade hon försiktigt (och oskyldigt) efter konserten:
– It was good, but what do you do for a living?
Obetalbart!
2008 mötte jag våldet på Yran. Under presidenttalet, långt ifrån massorna, rusade en full kille rakt på mig, föll hårt mot benet och slet av ett ledband i mitt knä. Försvann i mörkret. Läser du detta så skämmes! Men tack till de sjukvårdare som på någon sekund var där och kunnigt hjälpte.
Festandet på Stråket har jag alltid valt bort. Det är obegripligt att folk inlösta för dyra pengar väljer att äta och dricka i stället för att uppleva musiken. Och lika obegripligt att så många yrar till alkohol. Utanför vår bostad brukar folk i alla åldrar passera mot stan med flaskor och burkar i näven. Bäst att dricka innan så sparar man någon krona.
I mitt arbete som försvarsadvokat ger Storsjöyran jobb året om. Många ovana i brottsliga sammanhang hamnar i bråk med vakter och andra besökare. Jämtar och utsocknes. Rättegången i tingsrätten dröjer ofta ett år.
Jag har också en känsla av att de som grips i början av Storsjöyran ligger risigare till hos de rättsvårdande myndigheterna. Det känns som om tingsrätten oftare och lättare häktar under Storsjöyran, kanske undermedvetet för att skydda andra besökare. En särskilt ledsen häktad ung man for till cellen för något år sedan med entrébandet runt handleden, gripen just när han skulle passera in första gången.
Att Storsjöyra hör till sommaren. Att vara en av hundratals glada jämtar bland stora artister och langosstånd i republikens hjärta är en förmån. Arrangörerna är värda alla pris. 1984 intervjuade jag för ÖP Sillen, Buddha och de andra i kompisgänget som vågade återuppliva yran. Driftiga pojkar, då bara runt 30. Med fingertoppskänsla för artistbokningar (Kent är ett bra exempel).
Trots framgångarna är Yran ett vågspel. Se bara på Hultsfreds återkommande röda siffror. Ett ihållande regn kan vara en katastrof. Kostnader för artister och bevakning skenar. Ska Yran överleva fordras det att folk löser in sig och inte stannar hemma eller spejar på andra sidan stängslet.
Jag vågar trots Kent nu avsluta med några uppslag.
Önskeartister: Elvis Costello, Graham Parker, Dolly Parton, Eldkvarn, Coldplay, Benny Anderssons Orkester, Prince.
Kanske också en ny president. Evert Ljusberg har gjort ett bra jobb efter Moltas, men omväxling behövs här lika väl som i USA. Mina nomineringar blir Rolf Lassgård (myndig och trovärdig i alla roller) och Thomas Wassberg (vältränad kämpe som aldrig ger upp och som förvånade alla med sin relativa vältalighet och humor i Filip och Fredriks talkshow). Eller jokern Lars Vegas Gustafsson (som i många år fyllt ut sin kostym, har politik i släkten och själv aldrig är svarslös).
Tack för ordet!
