Kåre har gjort Yrans affischer i 17 år
Relaterat
Yranaffischer
– Äsch, jag gör ju samma grej varje år. Byter lite färger bara. Nej då så illa är det inte, men alla bygger ju på samma mall, säger Kåre.
Ateljén i Härke ute på Frösön sprudlar av färger. Överallt ligger penslar, färgtuber, böcker, ramar och gamla utkast.
– Själva affischerna fyllde en annan funktion från början. Första affischen gick på en helsida i Aftonbladet kommer jag ihåg. Och så trycktes affischerna på t-shirts. Alla ville ha en. Både artister och vanligt folk. Det var kul.
På väggen bredvid dörren hänger den. Yran-affischen från 1993. Kåres första. Lika enkel som genial. Han pekar ut tre ingredienser: vatten, messmör och getter. Vattnet kan man ju gissa kommer från Storsjön, messmör känns ju tvättäkta Östersundskt ... men getter?
– Jag tänkte väl att getterna skulle symbolisera det jämtländska sinnet. Glada men egensinniga och så stretar de gärna emot, förklarar Kåre.
– Egentligen hatar jag messmör. Jag vann en teckningstävling i fjärde klass och vann kilovis med messmör. Sen dess har fått nog, tillägger han.
Året efter dök Yrans kanske mest kända figur upp för första gången – mannen med ballongen. Eller kanske mer korrekt; mannen med kossan som det var då.
– Jag snodde han från ett gammalt fotografi. Det var en bonde på 20-talet som vann ett pris och blev belönad för sin fina ko Droppelina. För mig är de lite som Fantomen och hans Hero.
Med tiden har Droppelina förvandlats från ko till ballong, mest för feststämningens skull.
– Och så var det lite Belgisk blue över kon. Lite uppsvälld som en ballong, säger Kåre.
Samma ingredienser hittar man igen år från år. Messmörsfärgen, getterna, mannen med droppelinaballongen, några kossor. På senare år har affischerna fått mer och mer musik i sig. En scen, ett instrument, turnébussar.
– Det är lite allt möjligt. Här finns en bit av en teckning jag gjorde i tredje klass. En blomma med ståndare och pistiller. Det ska vara lite somrigt också.
Kåre är en samlare. Han har svårt för att kasta.
– Det kan vara bra ibland men också hämmande. Att skapa något nytt innebär ofta att man måste bryta gamla rutiner och mönster, säger han.
Just i år visade det sig vara en bra egenskap.
– Det första utkastet tog två, tre månader. Men det blev inte bra så jag kastade det och då blev det bråttom. Då hittade jag det allra första utkastet jag gjorde för 17 år sedan och utgick ifrån det. Sen var det klart på en vecka.
