Florence Valentin: – Det är väldigt ensamt att skriva låtar
Relaterat
Vid åttasnåret kommer han nämligen att hänga på sig gitarren och göra Perssons Pack sällskap på scen. Detta fina samarbete till trots, så är det Florence Valentin som står i centrum när vi slår oss ner ett stenkast från dagens festivalscen.
Vilka är Florence Valentin?
– Vi spelar punk på svenska. Alla som har hört oss kanske inte håller med, men det är i alla fall vår definition av punk. Vi gillar drivet i det vi gör, man får hela tiden känslan av att man står i vägen för en ordentlig uppercut.
– Man skulle kunna säga att vi är Sveriges mest okända, hårt arbetande replokalsband. Vi svingar hela tiden ur underläge och jag tror att vi har hittat någon slags drivkraft i det, vi trivs med att ha det så
Ni började som ett kollektiv, eller hur?
– Några av oss bodde ihop i en gammal tvättstuga utanför Haninge. I närheten av ett ställe som heter Gula Villan, det betydde mycket för oss och det var då vi bestämde oss för att bli det vi har blivit till slut. Jag hade en bild av vad punk var på 80-talet, det där var en fortsättning av mina föreställningar.
– Vi fick spela på Gula Villan, Café 44 och andra ställen där alla kunde ta del av livemusik utan att ha fyllt 18. Vi har alltid sett möjligheter i att spela under olika omständigheter, idag finns tyvärr inte de möjligheterna. De flesta spelställenas ekonomi drivs av ölförsäljning och en hel generation blir följaktligen förbisedda bara för att det inte har rätt ålder inne.
Finns det andra forum som kan fungera i det syftet?
– Ja, P3Lab är bra, Popcirkus i SVT blev tyvärr en tittarflopp men enligt mig var det en kanonsatsning och ett jättebra koncept. Det brukar ofta förekomma fördelningar inom populärkulturen och det tycker jag är väldigt synd.
Våren år 2003 släppte Florence Valentin sin första EP, ”Allt dom bygger upp ska vi meja ner”. Strax före skivsläppet fick de möjligheten att gästa det då väldigt populära programmet ”Sen kväll med Luuk”.
– Vi fick spela på TV4 utan att ens ha släppt en skiva och det var ju helt otroligt.
Är det lättare för nya band att nå ut när det finns så många mediekanaler som det gör idag?
– Man kan sprida det man gör i medierna och nå ut, och det är såklart viktigt. Många medier blir mer och mer lättillgängliga men då blir det samtidigt mer att leta bland och man blir som artist mycket svårare att hitta.
”Spring Ricco” är bandets tredje fullängdare och släpptes 25 mars i år. Ett album som innehåller spetsade motpoler och låtar som får det att knyta sig i bröstet. Kärlek, rebeller och uppror. Pop med både sorgliga och taggiga texter, som på något vis lyckas luta sig mot och bära upp varandra. Efter att ha låtit samma skiva kompa 2009 års vår och sommar så vet jag att det här är ett band som spelar som om det gällde livet. Missnöjda och älskvärda, allt på en och samma gång.
– Vi är ett band bestående av enbart originalmedlemmar, det är tydligen ganska ovanligt. Det är svårt att hålla ihop ett band men vi är alla bra kompisar redan från början.
Bandet bildades 2002, har ni hela tiden varit överrens om vilken riktning ni ska gå?
– Vi delar vissa åsikter och riktningar men en del saker måste man bråka om, det är så det fungerar. Eftersom jag skriver all musik och texter så har jag även någon slags diktatorroll. När det ska tas beslut om konst så är jag en ganska stark motståndare till demokrati.
– Samtidigt är det bra att vara en del av en grupp, det är ett fantastiskt sätt att dela med sig av sina idéer på och få hjälp av varandra. Annars är det väldigt ensamt att skriva låtar, jag har alltid funderat på hur det skulle vara att vara författare. De måste vara otroligt ensamma.
Vad sägs om att komma upp till Storsjöyran då?
– Det känns väldigt lyxigt att få spela i år igen, det är en jätterolig festival och jag tror att det blir tredje gången. Jag hoppas verkligen att jag kommer ha tid att hinna se Frösön i år.
Florence Valentin
I kväll kl 22 Tuttifrutti.
