Ett tungt regn hänger i luften när Florence Valentin kickar igång maskineriet på Tutti Frutti tidigt på torsdagen.
– Vi ska bygga ett hus på den här parkeringen ropar sångaren Love Antell, som fått för sig att området framför scenen till vardags fungerar som parkeringsplats.
Florence Valentins bandledare och frontman Love Antell är på många sätt oklanderlig. Han sjunger riktigt bra och texterna är ofta smarta och genomarbetade. På något sätt upplever jag honom som en rockmusiker från en svunnen tid som inte riktigt passar in i det glättiga 2000-talet men som anpassat sig. För nog hade han gjort sig bättre i, säg Dexys Midnight Runners på en London-scen i början av 1980-talet, än i Florence Valentin på Storsjöyran 2009.
Inget ont om bandet, dock. De lyckas nämligen med konststycket att skapa något av en Springsteensk inramning - utan trumpet och saxofon skulle konserten högst troligt vara hälften så bra.
Ett par låtar in i konserten dyker plötsligt två unga tjejer upp framför mig, de börjar dansa till musiken och ser sådär vansinnigt lyckliga ut. Florence Valentin har en energi och en glädje som uppenbarligen smittar av sig. När bandet drar igång "Upp på sociala, ner på systemet" - konsertens allra bästa nummer - försvinner tjejerna in i folkvimlet samtidigt som Tutti Frutti exploderar i någon slags dans- och glädjeyra. 
Trots att Love Antell, strax innan konserten med Florence Valentin, avslutat en annan spelning på samma scen med Perssons Pack (där han är verksam som gitarrist), verkar han outtröttlig. Efter en timme är det emellertid dags att runda av. Och nu öppnar sig himlen, regnet börjar ösa ner.
– Jag är en upprorsmakare i underhållningsindustrin, hojtar han och levererar avslutningsvis, till publikens stora förtjusning, bandets stora hit "Pokerkväll i Vårby gård".

/ Johan Kellman Larsson