Aldrig lär man sig. Tidig vår i Jämtlands län, med värme och bofinkar och grilldoft från grannen, vad brukar det följas av? Bakslag, gott folk, bakslag!

Ändå känns det lika tungt varje år. När de iskalla fjällvindarna bara blåser i en riktning (motvind) och skolavslutningar firas i täckjacka, då känns det som att det här, det tar aldrig slut. Nu kommer vädret att vara så här resten av sommaren, och jag kommer aldrig att kunna gå ut barbent.

Huttrande frågar vi varandra – varför bor man här?

Sedan dröjer det några veckor, och plötsligt äter man glass stup i kvarten och ojar sig över att det är så svårt att sova för att det är för varmt.

Nuet är med andra ord det mest påtagliga i våra liv, det som får utgöra normen för hur saker och ting förhåller sig. Så som det är just nu, så kommer det att vara för evinnerliga tider – i alla fall känns det så.

Minns ni Cryptosporidium, den lilla rackaren som satte fart på så många magar i Östersund för inte alls särskilt länge sedan? Oj, vad jobbigt det var! Man var tvungen att koka vattnet innan det gick att dricka, eller så fick man släpa hem köpevatten i stora dunkar. Det var ett elände utan dess like, och inget ljus fanns i sikte heller.

Men en dag gick det över. En dag var vattnet parasitfritt, och vi gladde oss i ungefär 19 minuter – sedan var allt som det alltid hade varit, och vattenkokandet något avlägset som man knappt mindes längre.

En gång i världen sänkte sig en järnridå över Europa och delade det kommunistiska öst från väst. Genom Berlin löpte en mur som kändes minst lika gammal som den i Kina, trots att den byggdes så sent som 1961. Men den grå betongen kändes lika evig och orubblig som månen. Den muren var inte på väg någonstans.

I Moskva satt högt uppsatta partifunktionärer och bestämde över framtiden, men vad de kom fram till kunde man aldrig riktigt veta. Genom att studera mustascher och kroppshållningar när partiapparaten visade upp sig i Kreml på 1 maj, kunde lärda män sluta sig till att den nye generalsekreteraren inte skulle bli långlivad på sin post, och att de nya robotmissilerna var ännu kraftfullare än man trott.

Denna avancerade deduktion kallades kremlologi, en vetenskap som upplevdes som lika gammal som runskriften.

Men säg den evighet som varar för evigt! 1989 rämnade såväl Berlinmur som järnridå, och innan man visste ordet av hade så många nya länder bildats i Europa att tv-spektaklet Eurovision Song Contest blev fullständigt outhärdligt, och säger man namnet Leonid Brezjnev i dag möts man bara av oförstående, tomma blickar.

Ty sådant är livet – föränderligt. Den influensa som däckar dig i 39 graders feber kommer att gå över, även om det inte känns så medan du är mitt uppe i den.

En tid är man fullständigt övertygad om att barnen för alltid ska bära blöjor och sova med mamma och pappa i dubbelsängen, i nästa ögonblick bär man blöjor själv och undrar varför barnen aldrig kommer och hälsar på.

En vacker dag ringer skolan ut för sista gången, en dag får du köra bil, en dag handla på Systembolaget.

En dag ska diktatorerna falla och folket segra.

Och en dag blir det sommar även i Jämtland.