Jag är het som en kolbulle på elden
Nu är måttet rågat, och jag är het som en kolbulle på elden.
Relaterat
Artikelbilder
Inte bara het, utan arg och förbannad och redo att dela ut verbala snytingar. Bakgrunden är beskedet som kom i början på veckan: Göteborgskan är den sexigaste dialekten. Det hade någon statlig sydsvensk norminstitution luskat ut. Det som får mig att gå bärsärk i spalterna är hur de hade buntat ihop alla dialekter norr om Dalälven till norrländska.
Hur tänkte de?
”Jag vet att ni norrlänningar kan höra skillnader på dialekter däruppe men för en Malmöbo är allt bara norrländska”, sa den lite uppnästa personen på E-kontakt i en kommentar till ÖP.
Jämtska och gästrikemål skulle alltså låta lika? Norrbottniska och härjedalska?
Men att jämföra jämtska med andra dialekter är som att jämföra Svealandsdialekterna älvdalska och stockholmska med varandra. Det går inte.
Skulle en Gävlebo förstå det här: ”De jeck e brä e jät på vän o skät i Änarsvän?”
Men så blir det när man utgår från ett perspektiv som säger att det riktiga Sverige ligger där vitsippan blommar och där man åker till landet på lov och helger. Där sädesfälten böja sig för vinden. I det riktiga Sverige finns det parker, städer och herrgårdar. Där sker allt på riktigt, sådant som vi får lära oss i skolböcker. I det riktiga Sverige finns blomstertäppor. Här finns tistlar och ogräs.
Inte bara ibland, utan ganska ofta, får jag en känsla av att vi som bor här i den svenska periferin inte anses vara riktigt på riktigt. Jag läser exempelvis ibland när de stora tidningarna skriver om oss och blir plötsligt varse att det är ju mig de skriver om. Det är jag som är den där norrländske kufen! Det är jag som är den där tystlåtne, trygge typen som kallas norrlänning.
Visst har du också lyssnat till de fina kulturprogrammen på tv i bland och kanske har du också läst DN:s kultursida och sett eller hört någon uttrycka att han eller hon tillhör de stora norrländska författarna? Inte säger de om Wilhelm Moberg att han tillhörde de stora götaländska författarna eller om Gustaf Fröding att han var en av de stora svealändska diktarna. Nej, de tillhör de svenska författarna medan Torgny Lindgren och Sara Lidman tillhör Norrlandsförfattarna. Det är som att vi måste förklaras eftersom vi inte riktigt hör hit.
Det är också som om vi vore en gammal bortglömd folkstam i storskogen. Bunta ihop oss bara.
För inte så länge sedan skrev Expressens Mats Olsson en krönika om hockeytvillingarna Henrik och Daniel Sedin. För att få skrattarna på sin sida skrev han, den ädelskånske skribenten, att de inte längre bara var norrländska kufar. Tvärtom hade de vuxit ut till fantastiska hockeyspelare och kunde föra sig.
Ingen skriver om svealändska kufar, eller götaländska.
Jag kommer också att tänka på kulturjournalisten på DN, Helena Lindblad, som skrev så här om filmen Varg för ett par år sedan: "Men Varg är ett fint exempel på hur många annorlunda historier som inte nödvändigtvis är deckare det finns att berätta där uppifrån och som ännu är ofilmade. Inte minst från samernas kultur"
Däruppifrån! Vilka skriver hon för?
Där satt hon och reflekterade över periferin ur sitt snäva storstadsperspektiv. Där tappar hon tappar andan inför allt det storslagna, och hon ser gärna fler filmer från denna exotiska miljö. Vi som råkar bo här blir till utställningsobjekt, våra liv ställs ut som på cirkus, och vi alla buntas ihop som en samling kufar i den norrländska storskogen.
Häromdagen lyssnade jag på sportradion: ”Och nu går vi upp till Gävle för matchen mellan Gävle IF och IFK Norrköping.”
Upp till Gävle? För dem, ja. För mig och drygt en miljon människor norr om Gävle ligger det neråt.
Jag kan berätta en annan hemlighet ur mitt pittoreska och märkliga Norrlandsliv som kuf: Det har hänt, inte ofta men ibland, att jag gått ut och runt husknuten och kvällspinkat. Där har jag i skymningen hört både pärlugglor och bruset från vårfloden i Bölesbäcken. Så våldsam är nämligen denna vårflod i en jämtländsk bäck att den hörs kilometer omkring.
När hörde någon i Uppsalatrakten Fyrisån senast?
Visste du för övrigt att vattnet som rinner genom byn där jag bor kallas för Lillån? Och då är den minst lika bred och ström som någonsin Svartån eller Fyrisån och allt vad de sydländska kända ”älvarna” heter.
Men det är det ju ingen som vet något om i Stockholm. Där får de aldrig läsa om Lillån, Stormyrbäcken, Korsvattsån eller Näverån på samma sätt som vi här får oss itutat all möjlig smörja om den skitiga å som heter Lagan. Eller Ätran. Här buntas allt ihop till de stora norrländska älvarna, medan vi får veta i detalj hur Nissan rinner genom det sydländska landskapet. Och Hallandsåsen, som är bra mycket mindre än Risberget, står det kilometervis om i de svenska geografiböckerna. Och då är Risberget bara ett av hundratals berg bara i Jämtland.
Ställer ni upp på att leka norm? Vi anordnar en egen tävling om mysigaste dialekt och buntar ihop alla varianter söder om Dalälven till svealändska och götaländska.
Samma sak. Same shit. Dalmål och stockholmska låter ju ändå lika, eller hur? Och göteborgska och skånska är snarlika …
ps. En annan lite märklig sak, rättstavningsprogrammet rödmarkerar både götaländska och svealändska i den här texten, medan norrlänning lämnas helt utan markering.ds
Senaste kommentarerna:
Skrivet 6 maj 2011 08:37 Kajsa i Offerdal (Ej registrerad)
Kanon, Stefan! Jag är sörlänning från början (göteborgare) och min man är stockholmare från början. Tyvärr kan vi aldrig lära oss jamska men det är ett underbart språk med många dialekter. (I tidigare liv - om sådant finns - måste jag ha varit jämte för jag känner mig hemma här.)
Sörlänningarna behandlar Norrland och "norrlänningarna" som brittiska imperiet behandlade sina kolonier på sin tid. Inte minst med tanke på att alla inkomster från vattenkraften och skogen orättvist hamnar i Sörland och inte där dessa skatter hämtas. Det gör mig heligt förbannad!
Jämtarna är glada och öppna, kylan är torrare än i Sörland och snön gör att det blir ljusare på vintern!
Skrivet 6 maj 2011 13:00 RB (Ej registrerad)
Helt underbar krönika Stefan! Den bästa jag läst på flera år av någon krönikör!
Själv har jag faktiskt praktiserat att säga till några sörlänningar att de talar göta resp. svealändska och reaktionen brukar bli att de blir stående som oförstående fågelholkar med frågetecken i ögonen! Det krävs en stunds förklarande för att de ska förstå. Jag är så trött på att de drar oss alla över en kam. Tänk om vi här uppe skulle påstå att enbart sörlänningar kan höra skillnad på skånska och upplandsdialekter! Snacka om att vi skulle bli idiotförklarade! Men kommer man söderifrån så är det tydligen ok att säga så om norrlandsdialekterna! Det värsta av allt är väl ändå att många av oss som bor här uppe säger att vi pratar norrländska,detta måste vi börja med att ändra för att kunna påverka göta/svealänningarna! Även jag är het som en kolbulle på elden och nu tycker jag att vi drar ut på ett dialektalt korståg. Enade vi stå, söndrade vi falla!!
Skrivet 6 maj 2011 20:25 Zeke (Ej registrerad)
Skit i det, Stefan.
Sådär visar bara sörlänningarna sin inkompetens och sin ovilja att utvecklas. Låt dom hållas där nere i sörland. Vi måste visserligen göda dom statlig skatt, moms, energiskatt och annat jox. Men det kommer vi inte ifrån. Det är lag på det. Men det finns ingen lag på att vi ska lägga två strån i kors för deras skull. Så det behöver vi inte göra. Vi sköter oss själva och låter dom hållas.
Det är samma som politikerna här i Bergs kommun. Dom är fullständigt ointresserde av sånt som ligger mer än 5 km från Svenstavik och har gång på gång demonstrerat detta. Nu skiter vi i dom. Visserligen tvingas vi avstå en tredjedel av lönen för att ska få leka med pengarna, men det kommer vi inte ifrån. Det är tyvärr lag på det. Men det finns ingen lag på att vi ska lägga två strån i kors för deras skull. Så det gör vi inte. Vi sköter oss själva och låter politikerna missköta kommunen.
Såhär måste man göra för att behåll förståndet i en galen värld.