Färdkistan som en gång tillhört Axel Adlersparre har också haft sin historia efter hans död
Varje pryl, varje tingest, varje liten sak har en historia.
Relaterat
Artikelbilder
Axel Adlersparre var landshövding på Öland, men efter att Borgholms kungsgård brunnit och Adlersparre fått skulden, såg han sig tvingad att fly fältet. Nästa bostadsort blev den ensliga gården på Näldön. När han flyttade omkring använde han sin färdkista.
Den gamla färdkistan har en lång och intressant historia.
Det här ska handla om en ganska banal sak som en tom kista. Jag grävde i den och hittade en berättelse. Den handlar om ”Enslingen på Näldön”, som hade varit kistans ägare.
Det var på vårvintern 1839 som sex svartklädda män med böjda huvuden hade knackat på hos kyrkvaktmästaren i Myssjö.
– Vi kommer med Axel Adlersparre, sa de sex och lämnade en dyster last vid dörren.
I kistan som männen släpat på isföret från Näskott över Storsjön till Myssjö låg förre landshövdingen och riksdagsmannen Axel Adlersparre, bror till den mer kände George Adlersparre, revolutionshjälten från 1809.
Adlersparre hade dött tidigare på hösten och sedan legat i bårhuset i Näskott under ett antal månader när man väntade in rätt före.
Nu hade han alltså kommit hem.
Men vem var han? Namnet skvallrade om att han var adlig.
En dag i början på juni, åskförsommaren 2011, går hembygdsföreningens ordförande i Näskott, Sven-Olof Svensson, uppför den gnekande trappan till hembygdsgården i Kingsta. Målet är en kista.
Uppe på vindsvåningen står den så, en brun, ganska anspråkslös kista som är ungefär en gånger en halv meter stor. En halv meter hög.
– Det är en så kallad färdkista, och i den hade han sina saker när han reste omkring, säger Sven-Olof.
Han visar mig Näskotts hembygdsbok där det står en del om mannen med kistan.
Och så börjar historien att nystas upp.
Axel Adlersparre var född på gården Hovermo i Myssjö i juni 1763, och kom att leva sitt liv som militär och ämbetsman. Mest känd blev han till en början för sitt hätska uppträdande på riksdagen i Norrköping 1800, där han inför sittande plenum avsade sig medlemskapet i riddarhuset. Han ville helt enkelt inte längre tillhöra adeln.
Han var med i ett par krig och blev sedermera ryttmästare och efter några år landshövding över dåvarande Ölands län. Under sin tid på Öland arrenderade han kungsgårdarna på Borgholm och Ottenby. Det var omkring 1820.
Borgholms kungsgård härjades dock av brand och förstördes och rykten började gå om att det var Adlersparre själv, landshövdingen, som låg bakom branden.
Stämningen blev så hätsk att han och familjen fick fly fältet. De packade och reste norrut mot gamla hemtrakter och hamnade så i Jämtland. I mitten på 1820-talet flyttade de till en enslig gård som låg på en ö ute i sjön Nälden, den så kallade Näldön. Gården, under Adlersparres hand så småningom en riktig herrgård, drevs upp till ett mönsterjordbruk och familjen levde ett stilla och harmoniskt liv. Barnen, Sophie Adlersparre, en av sin tids största svenska konstnärer, och sonen Axel, som gick i faderns fotspår och blev militär, är båda uppväxta på Näldön.
Under sin tid på Näldön var Axel Adlersparre också under ett par år (1833–1834) landshövding över Jämtlands län, och han skötte ämbetet från sin plats ute på ön.
Den förre kulturredaktören på ÖP, författaren Per Nilsson-Tannér, har skrivit om Axel Adlersparre. Han konstaterar att gården på Näldön med tiden changerade i takt med att Adlersparres ekonomi blev sämre. Gårdsfolket fick ta på sig arbeten på gårdarna runt omkring i bygden för att klara uppehället.
En gång när de var på sådant arbete kunde de från andra sidan sjön se hur den vackra herrgården på Näldön fattat eld och innan någon hunnit över för att rädda något hade huset brunnit ned till grunden.
Gården på Näldön har sedan dess byggts upp och bebotts i olika omgångar. Även i dag finns byggnader kvar, men de står numera öde.
Färdkistan som en gång tillhört Axel Adlersparre har också haft sin historia efter hans död. Den har funnits i privat ägo i 150 år fram till i vintras, då en privatperson skänkte kistan till Näskotts hembygdsförening.
Så stänger vi locket och slår i den sista spiken i kistan när det gäller berättelsen om Axel Adlersparres, enslingens på Näldön, liv.
Nu har även kistan kommit hem till slut.
