Härifrån till evigheten med Konsum i Krokom
Har du varit i en livsmedelsaffär som håller på att tömmas någon gång?
Det är en märklig upplevelse. Mitt bland all ödslighet och tomhet ska den ensamma expediten försöka hålla glad och god min ända tills den sista konserveburken lämnar butiken.
I Krokom har Konsums gamla oändlighetslogga nått slutstationen. Från och med första november är det slut på en nästan hundraårig epok.
Relaterat
Klicka på bilden för bildextra
I tisdags precis innan stängning klev jag in på Coop, eller gamla Konsum, i Krokom. Oj, vad det ekade därinne. Det var som att komma in i en stor flyghangar utan flygplan. Och trots att vi stod högst en meter ifrån varandra var det nästan omöjligt att höra vad expediten Lilian Wikström sa.
Men hon hade tårar i ögonen.
Konsum har funnits i Krokom så länge Krokom har funnits. En nästan hundraårig epok kommer att vara över när de sista varorna nu lämnar mexitegelhuset från tidigt 1970-tal och dörren slår igen på söndag. Och jag minns när de öppnade 1972, då bjöds det på kaffe. Det var ovanligt då, att bli bjuden på kaffe på det sättet, men medlemmarna hade råd.
– Det känns overkligt, sa Lilian.
Ja, det var vemodigt. På Konsum fick vi vår första glass och på den gamla entrétrappen av järn på 1960-talet åt jag mitt livs första banan. Och vi stod där när min pappa pekade på den blå oändlighetssymbolen och sa:
- De dänne pöjk, det håll i all evighet.
Nu är evigheten över. Och det faktum att varorna nu slumpades ut till vrakpriser kändes nästan som ett hån mot alla de kvinnor och män som en gång var med och drog igång kooperationen. Tanken var ju att starta något som man ägde tillsammans och som kunde sätta press på privathandlarna som hade mer eller mindre monopol på orten när det gällde försäljning av varor.
Och så handlade det om politiken, att det var indelat i borgerligt och socialdemokratiskt. En sann socialdemokrat satte inte sin fot hos privathandlaren efter Konsums tillkomst, samma tabu gällde inte åt andra hållet. Och så var det återbäringen, lika högtidlig som julen och skatteåterbäringen. Min far lånade från Hissmoforsfabrikens kontor hem en stor otymplig räknemaskin med vev varje höst när det var dags att håva in de där korvörena. Hela köket var fyllt av kvitton och jag kan än i dag höra ljudet av räknemaskinen när veven gick runt sent, sent om kvällen. Nästa dag var det dags att lämna tillbaka maskinen, någon annan arbetare stod på tur.
Nu är tanken om det medlemsägda kooperativet på väg att dö. Vad hände med all solidaritet och samverkan?
Jag ser ödsligheten och hör tomheten och tänker: Är det här bara ytterligare ett bevis på att en medlemsstyrd och medlemsägd organisation inte kan hävda sig på den stenhårda livsmedelsmarknaden? Frågan är väl ytterst om vi, dagens konsumenter, överhuvudtaget bryr oss om den kooperativa grundtanken. Det ska vara så billigt som möjligt, jakten på reapriser och rabatter går i en karusell dygnet runt.
Lilian Wikström väcker mig från dagdrömmeriet när hon nästan ropar till mig:
– Vi håller öppet fram till söndag om inte varorna tar slut, men går det med den här farten tar de slut mycket tidigare.
Och jag frågar henne vad hon själv kommer att göra när det är slut?
– Jag går snart i pension, så jag klarar mig, det är värre för dem som är yngre än jag, säger hon.
Det är en hel del kunder i affären och sakta men säkert blir det allt tommare i hyllorna. Lilian har fullt upp med att expediera.
– Hade det varit en sådan här kommers varje dag hade det här inte behövt hända, säger Lilian och skrattar mitt i all bedrövelse.
Jag går runt bland hyllorna och slås över vad som går åt och vad folk lämnar. På frukt och grönt är det citronerna, de grönaste äpplena och gula lökarna som blir kvar. Några coop-grythandskar hänger över en ödslig disk och kommer troligen att bli svårsålda. I kött och ostdiskarna är det tomt, så tomt att man till och med har kopplat bort strömmen. Lika tomt är det på brödhyllorna där det på gröna affischer från väggen ovanför lyser av kooperativ framtidstro: "Bli medlem! Tillsammans gör vi skillnad!"
Godiset är slut, men chipspåsarna är kvar. Och hyllorna av schampo och tvättmedel är intakta. Fantaflaskorna har blivit lämnade på läskedryckshyllorna och plastblommorna är kvar vid kassan.
Men cigaretterna är slut, säger jag till Lilian Wikström.
Ett barn skriker på golvet mitt i ödsligheten och Lilian svarar:
– Nej, cigaretterna fick vi inte sälja. De har vi skickat tillbaka.
Nu är det bara några få dagar kvar innan allt är borta. Kanske blir det fem arbetsdagar till för Lilian innan hon går hem från affären för gott. Troligen blir det ännu färre dagar.
– Det beror ju på hur fort allt går åt. Nu är det 30 procent på varorna. I morgon skulle jag tro att det blir ännu bättre rabatt, säger hon.
Så slumpas hela koopera-tanken bort för en spottstyver i Krokom. Men det är nya tider och Konsum går nu på riktigt allvar in i evigheten. Kommande generationers ätteläggar får sina egna arenor att äta sin första glass på.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 28 okt 2011 12:01 Lagom, solidaritet 8:an blev maktmissbrukare, lagom åt dom, matmissbrukare, socker i kattmaten? Trevlig helg! (Ej registrerad)
Ta å köp de där grythandskarna du Stefan och minns solidariteten i evighetsåttan från Kopra i Krokom, måla dit en ÅTTA, tråkigt att det försvinner till Lillänge alltihop, det är väl jämlikhetens Sossar som vill ha denna "F Ö R Ä N D R I N G", hatar det ordet, vet väl alla som varit gifta, att det GÅR INTE förändra en människa såvida man inte hotar den att något farligt ska hända, ifall
Gillar ordet F Ö R B Ä T T R I N G bättre, för det förstnämnda blir ju oftast en försämring och det vill ju ingen vettig människa ha, Va? Jo, hur blir det med empatin och solidariteten framöver? Våra mobiltelefonungar, kommer de att fatta vikten av det? De som slogs hårdast för det på 70-talet är ju oftast rika knösusar som skriver böcker, jagar blodtörstigt kickar iform av vin och utrotningshotade ålar att frossa, när det finns makaroner på Kopra och konservköttfärspastaröra som smakar sossestrumpa, tråkiga samtal om lagom och människors lika värde i kungadömet och fuskande politiker som glömt ÅTTAN...
Skrivet 28 okt 2011 15:53 köpare (Ej registrerad)
Inte en Konsumbutik kvar i Krokoms kommun! Varför??
Skrivet 28 okt 2011 16:59 Lars Nyberg (Ej registrerad)
Snyggt jobbat Stefan. Så här känner nog många av oss. Sorgligt men det var ett tag sedan konsum var synonymt med vårt. I dag är det stordrift, Konsum Nord och konsulter som till och med lägger sig i vad som ska ligga i hyllorna och var de ska ligga. Konsum var ju ett vänsterprojekt men vänsterprojekt ligger ju inte för ens dagens vänsterpolitiker. Sanslösa sportarenor och fiffel med bidrag gör att Hasseåtages text,suveränt sjungen av Monica Zetterlund, Var finns du nu ljuva drömmar om en ny och bättre värld känns väldigt dagsaktuell. Nostalgisk som jag just nu känner mig minns jag Palmes fantastiska tal om solidaritet och då särskilt internationell solidaritet. Han kunde kalla mördare för deras rätta namn medan högern knorrade men tappade inte gnistan. Det är det dagens vänsterpolitiker har gjort. Konsum är en liten pusselbit men jag är så besviken på det som en gång kanske kunde kallas vänsteretablissemanget, i dag något som på sin höjd kan skådas på museum.
Skrivet 28 okt 2011 17:56 Krokom är fint, folket känns lite ledsna, Konsum är borta överallt, märkligt? (Ej registrerad)
Ni kanske har glömt eller tappat tron på och vikten med det eviga kretsloppet i 8:ans koperativa symbol?
Dottern kom hem, läste Naturvetenskaplig linje miljöinriktning, hon sa:
-Om man tar upp uranet i Krokoms kommun blir vi rikaste landet i världen
-Ja, men, sa jag???
Ja, men, sa hon: Det bor ju så lite folk där.
Sen tog vi ett litet snack, sen tyckte hon inte så längre, ja, alltså det att folket som bor i Krokoms kommun inte var viktiga nog att bo där.
Berättade också om hur kommunen en gång sålde Hissmofors, med skog, kraftverk och pappersfabrik för en spottstyver
Det är vackert i Krokoms komun, mycket vackert och Långan slapp mer än 18millibars tryck och fick behålla rödingsynglen, eller?
Kanske man ibland kan uppleva lite tunga suckar och en viss uppgivenhet som skulle må väldigt bra av en ordentlig bearbetning, ja, så Konsum kom tillbaka med den koperativa tanken för ett jämställt och solidariskt ställe där det är så fint och naturrikt
Vackra människor bor det där också.
Skrivet 28 okt 2011 20:15 Gun Öhman-Hyttsten (Ej registrerad)
Hej Stefan!
Bra att Du synliggör vad som håller på att hända med solidariten idag. Jag ställer mig ofta frågan hur det har kunnat bli så här. Själv är jag uppväxt med både ABF och Coopra som ledstjärna. Medlem i Konsum blev jag 1955 i G:la Uppsala. En liten fin butik inte långt från Odinsborg.Den försvann ju så småningom. Forum kom till i centrala Uppsala. Bra Varuhus i och för sig,och lever fortfarande.Som jag ser det har vi inte mäktat överföra våra idéer ens till våra barn och barnbarn. De komersiella krafterna har varit för starka och styrts från USA. Begreppet köptrogen finns inte längre. Hur ska det sluta? Jag hoppas på nästa år då ABF fyller 100 år att vi kan lyfta fram dessa frågor lite bättre. Ordna kurser i Arbetarrörelsens historia och börja om igen. Jag träffar faktiskt en del ungdomar som är intresserade och vill förändra sin livsstil mm. - Ja, det här blev lite bredare än nedläggningen av Konsumbutiken i Krokom, men det vidgar ju vyerna för dem som går med skygglappar
Skrivet 30 okt 2011 11:15 Eva Hillén Ahlström (Ej registrerad)
Så sorgligt att läsa. Men som hundraprocentigt köptrogen Konsummedlem, många kallar mig konsumidiot, tackar jag Stefan för detta fina, kanske för några också kunskaps- och tankeväckande, reportage.
/Eva