Tioårsjubileum i skuggan av Japans problem
Maud Olofsson tioårsjubilerar som centerledare i skuggan av en svårkyld kärnkraftsdebatt.
Relaterat
Katastrofen i Fukushima har skakat världen och satt kärnkraftens framtidsutsikter på gungfly. Samtidigt får det förnyelsebara ökad medvind.
SCA-ordföranden Sverker Martin Lööf vädrar plötsligt visioner om mer vattenkraft. Vindkraftsaktierna har klättrat uppåt medan uranet i veckan gått som ett sänke på börsen.
Normalt borde den medvinden dra partiet uppåt. Men lyftet uteblir. Tungt för Maud Olofsson som satsat allt för att nå resultat – både med energiomställning och parti.
Hon har de senaste tio åren gjort bondeförbundskonceptet applicerbart på 2000-talets samhälle.
Hon har tagit initiativ till den allians som gett Centern inflytande i regeringspolitiken. Klassiska centerområden leds i dag av centerpartistiska statsråd. Det är Maud Olofssons förtjänst. Med centern i regeringen har Sverige tagit en aktiv roll i det internationella klimatarbetet.
”Var den förändring du vill se i världen”, sa en gång Mahatma Gandhi. Som partiledare har Maud Olofsson tack vare sitt pragmatiska anslag lyckats med det.
Ändå är det en stor skillnad mellan vad hon praktiskt åstadkommit och vilka känslor det på sistone väckt hos centerväljarna. Orättvist? Ja kanske. Men det är som det är i politiken.
Energiuppgörelsen var nödvändig och riktig i sak. Den genomdrevs däremot för fort och för mycket ovanför gräsrötternas huvuden. Folkrörelsen är sårad.
Själv har Maud Olofsson levt efter en sund princip när det gäller uppdraget som partiledare och när det ska ta slut. ”Jag stannar så länge jag själv tycker det är kul och så länge partimedlemmarna vill ha mig”.
Det har varit tio år av kraftfullt, resultatinriktat och mycket skickligt ledarskap. Men om principen ska vara vägledande lider Olofsson-epoken ändå snart mot sitt slut.




















