Än mindre vet rörelsen vad han vill. Alla måste lita till att valberedningen till sist gjort rätt.

Det är ingen bra utgångspunkt men den enda möjliga när kandidat efter kandidat hoppade av och att valberedningen dessutom haft att brottas med bångstyriga partidistrikt.

Håkan Juhult är en kompromisslösning. För den skull ska han inte underskattas. Tvärt om har han sådana kvalitéer att de politiska motståndarna kan få obehagliga överraskningar. Åtminstone på ett personligt plan kan han garanterat mäta sig med statsminister Fredrik Reinfeldt. Hur det sen går med politiken är omöjligt att sia om. Där är han oprövad.

Extrakongressen borde sätta punkt för Socialdemokraternas enorma turbulens. Så blir det inte. Därtill har partiet varit alltför långt ner i dyn. Här krävs inte bara ny ledning utan också en bredare genomgång av vad partiet vill framåt.

Denna riktningsförändring kan Håkan Juholt ge en fingervisning om imorgon, men knappast mer. De tuffa tiderna består alltså ytterligare en tid.

Det mest spännande i helgen blir partiledartalet imorgon. Men också de allmänpolitiska diskussionerna innehåller förhoppningsvis en välbehövlig uppgörelse inom Socialdemokratin. För även om extrakongressens syfte är att skapa enighet, vore det olyckligt om inte även kritikerna kommer till tals. Och att de framför allt tar chansen att ventilera saker som bevisligen gått snett i både partiarbetet och det sätt som valberedningen hanterat sin uppgift fram till helgens målsnöre.

För Håkan Juholt måste de närmaste timmarna innebära massor av fjärilar i magen. Även om han är en outsider finns partiets förväntningar som en tung börda. Inom Socialdemokratin finns inte plats för ännu en förlorare. Nu är det att vinna eller försvinna som gäller.