Det var en sådan där tidig sommarkväll som man kommer att prata om länge. Sommaren kom inom loppet av några timmar. De yttre förhållandena var helt enkelt svårslagna denna kväll då Myssjö/Oviken tog sig an Föllinge/Offerdal på gräsplanen i Myrviken i division 2 flickor.

Runt planen gick föräldrarna. Vissa gick i sin egen värld, med ett tunnelseende på bollen och spelet, som ingen kunde störa. Andra skrattade och snackade vitt och brett med den som stod närmast.

– Nu när säsongen drar i gång får föräldrarna massor att ­göra. Vi skjutsar och hejar på våra barn. För många är det en viktig social bit i livet, det här med att vara fotbollsförälder, säger Ingrid Nilsson, som varit med länge med flera barn i sådana här sammanhang.

– Men det innebär stor oro också. Visst är det en tuff och lång säsong som väntar, men jag säger: äntligen. Äntligen börjar den efter den långa vinter, säger mamma Ingela Eckerdal från Hackås.

– Jag tycker att fotboll kan vara något riktigt vackert, bryter P-O Larsson in.

P-O från Oviken tränar sin sons lag, dessutom har han en dotter som spelar just denna kväll. Hans liv kretsar mycket kring fotbollen. Varför det blivit så är han inte sen med att svara på:

– Fotboll är världens finaste sport. Spelet kan vara en ren njutning, artisteri, styrka och spänst. Och inte minst taktik, även om det inte handlar om så mycket taktik på vår nivå. Men det är bra i alla fall. Tänk de första matcherna när alla springer i klump och följer bollen, även det är härligt att se, säger P-O Larsson.

Längre bort står en nervös lag­ledare. Annacarin Isberg tycker att varje match är nervös.

– Det är säkert nervösare att stå här vid ­sidan av och titta, än att spela, säger hon och beskriver dagar fyllda av fixande just nu.

– Det blir en hel del pappersarbete, göra laguppställningar, ordna skjutsar, kontakta föräldrar, fixa domare – det är en intensiv period. Timmarna jag lägger ned på det här går inte att räkna. Men jag gör det för att det är så kul, det är absolut inget tvång, klargör hon.

Fjorton matcher väntar henne och lag­et denna säsong. Plus träningar.

– Något av det bästa är att se hur flickorna utvecklas i sitt spel, säger Isberg, och låter inte så lite nöjd med tjejernas spel på plan.

Andretränare i laget är Stefan Karlsson. Han hoppade på uppdraget i höstas. Han drivs av en enda orsak:

– Tjejerna är så otroligt träningsvilliga.

Huvudtränaren Annacarin Persson har flickorna dragits med sen de var 6–7 år. Hon pratar aldrig placeringar med dem.

– Ett felpass kvittar så länge de tänker fotboll. Är tänket rätt kommer resultaten. Det är så underbart när taktiksnacket fungerar i praktiken, menar hon.

Men vad är en fotbollsmatch om det inte finns varmkorv i pausen. I en liten rödmålad kiosk svarar Sara Roslund för den saken. Och inte bara det. Kiosken är synnerligen välfylld med kakor, bullar, festis godis och, förstås, varm korv.

– Jag gör min första kväll så det är lite nervöst.

Unga Selma Eckerdal kom förbi i pausen och köpte en kaka för 10kronor. Därefter var det rusning under resten av pausen. Men Sara Roslund klarade uppgiften galant.

Solen värmde fortfarande. Gräset var faktiskt lite grönare på andra sid­an, men det gjorde inget. Denna kväll skrevs det kanske ­inte fotbollshistoria i Myrviken, men oj, vad trivsamt det var. Såväl på som runt planen.