Nu väntar utbildning och ett mer inrutat liv. I dag startar Annelie en 20 veckor lång utbildning som under våren förhoppningsvis ska ge henne ett nytt jobb.

Tiden efter att både hon och maken Mats Eliasson helt överraskande blev uppsagda från jobben våren 2008 har varit svår för hela familjen. Det har varit en ständig oro för att pengarna inte ska räcka.

– I början hade jag panik för hur vi skulle klara ekonomin. Det skulle aldrig gå om vi båda två hade tvingats leva på a-kassan, minns Mats.

Annelie har vis av erfarenheten lärt sig en sak.

– Har ni möjlighet, så betala av lånen så mycket att ni klarar av att leva enbart på a-kassa, säger hon.

Året har inneburit mycket turbulens för båda. Mats satte sig i skolbänken. Med hjälp av trygghetsrådet fick han utbildning i att köra tunga fordon. I maj var han klar och kunde ringa runt och söka jobb.

– Efter sex månaders provanställning har jag nu återigen ett fast jobb. Otroligt skönt, säger Mats.

Annie hade det svårare efter uppsägningen. Första tiden fungerade någorlunda.

– I början var jag ständigt aktiv. Jag gick långpromenader med hunden så ofta att den till slut sprang och gömde sig när vi skulle ut, säger hon och skrattar åt situationen.

Men nu när hon fått känna på livet som arbetslös en längre tid märker hon att hon förändrats.

– Jag skjuter gärna upp saker som ska göras. Gör det nästa timme, eller nästa dag i stället. Jag har blivit förslöad, förklarar Annelie.

Under året har de sökt olika jobb och förvånats över hur lite deras erfarenhet betyder. Såväl livs­erfarenhet som arbetslivserfarenhet.

– Många verkar inte värdesätta 25 års yrkeserfarenhet. Det borde betyda väldigt mycket. Eller att man inte längre har småbarn, inga sjuka barn, ingen föräldraledighet att ta ut. Kan jobba hur mycket som helst egentligen, och så frågar de om man har gymnasiekompetens, säger Mats med en uppgiven suck.

Men värst har det varit att få ekonomin att gå ihop. Tur i oturen är att boräntorna är låga just nu.

– Visst, det går att leva på små medel, men det är inte kul i längd­en. Barnen har förstått, men ändå inte. Som julklapp vill dottern ha snowboard, jacka och byxor à 2 500 kronor styck. Hon tyckte det var lite eftersom det bara var tre paket. Sluta dröm, sa jag till henne, fortsätter Annelie med suck.

Lite tröst i bedrövelsen är att förhållandet dem emellan blivit starkare.

– Det fanns aldrig på kartan att gå isär. Ingen skulle ha blivit styrkt av att gå skilda vägar. Nu tror jag vi tillsammans är starkare än tidigare, säger Mats.

Efter ett tungt år ser de nu fram­tiden an med nya ögon.

Mats trivs med sitt nya arbete, nya arbetskamrater och nya erfarenheter. Annelie hoppas att den nya utbildningen ska ge jobb i vår. Ett ljus i mörkret.

– Och på sikt måste det ju vända, och då kommer det nog att skrikas efter folk igen, säger Mats.