Familjelyckan fick vänta i 16 månader för Ann-Charlotte Staverfelt och Per-Erik Östling.

18 september 2008, tre dagar efter att deras son Linus fötts upptäckte läkarna blåsljud från hans hjärta och att syresättningen var lägre än vad den borde vara. Kort därefter kunde de konstatera att han led av ett medfött hjärtfel som heter Fallots tetrad.

Fallots tetrad syns inte på ultraljud och de nyblivna föräldrarna, som inte visste något om hjärtfel, var helt oförberedda på beskedet.

– Vi blev chockade. Nu kommer han att dö, tänkte jag, säger Ann-Charlotte.

I stället för att åka hem med sitt nyfödda barn fick de tillbringa de följande två månaderna på sjukhuset, lyckliga över att ha fått sitt första barn men samtidigt djupt oroliga inför framtiden.

– Att bo på sjukhus är inte det optimala för en nybildad familj, men personalen tog otroligt väl hand om oss, säger Per-Erik Östling.

Han upplevde att de blev mycket väl bemötta som föräldrar och att de blev involverade i allt som hände.

Två veckor gammal opererades Linus i Göteborg. En tillfällig lösning i väntan på att han skulle växa sig stark nog för den stora och avgörande operationen. Vistelsen gav Per - Erik och Ann-Charlotte tillfälle att prata ut med människor som förstod dem och när de kom hem hade de fått med sig nya perspektiv.

– Här hemma upplevde vi att Linus var jättesjuk, men i Göteborg träffade vi många som hade det mycket värre. Hjärtfel kommer ofta tillsammans med andra sjukdomar men för Linus är det ju bara hjärtat som krånglat, säger Ann-Charlotte.

I mitten av januari var det dags återvända till Göteborg och den stora operationen.

Under de sex timmar som den pågick vandrade Per-Erik och Ann-Charlotte planlöst runt i ett köpcentrum och försökte se en film på hotellrummet. I ett helt förvirrat tillstånd, som de beskriver det. Till slut ringde telefonen.

– Det var helt fruktansvärt att lyfta på luren och sedan helt underbart när läkaren sa att allt hade gått bra, säger Per-Erik.

Två veckor senare är det full fart på Linus. Han springer runt i hemmet, spexar och skrattar som om han aldrig gjort annat och om en vecka börjar han på dagis. Han kommer att behöva ytterligare en operation, men förhoppningsvis inte förrän han kommer upp i tonåren.

– Linus kommer alltid att tillhöra en riskgrupp och ska vara försiktig när det gäller tung fysisk aktivitet. Någon elitroddare kanske han inte kan bli men jag håller redan på att skola in honom till golfare, säger Per-Erik med glimten i ögat.

Och mycket riktigt börjar Linus snart hamra omkring sig med en liten golfklubba av plast så att föräldrarna måste gripa in.

För första gången kan nu alla tre uppleva den trygga familjelycka de drömde om för 16 månader sedan.