Stupade soldatens pappa: – Man förstår inte det här
– Man förstår inte det här, säger Sven Andersson.
Relaterat
31-åringens familj valde först att inte kommentera händelsen i Afghanistan i media. Men 31-åringens pappa väljer nu att berätta.
– Vi fick beskedet under söndagseftermiddagen att Gunnar är död. Nu gör vi inte så mycket mer än planerar tisdagen. Vi har precis fått reda på att kistorna kommer till Uppsala under tisdagskvällen, säger pappan Sven Andersson.
När ÖP besöker Sven Andersson har det bara gått ett dygn sedan hans son Gunnar Andersson och dennes kollega Johan Palmlöv sköts ihjäl i Afghanistan. Men nyheten spred sig snabbt.
– Ja, det är många av Gunnars polare som har hört av sig efter att det blev känt. De är helt bestörta. Det känns skönt att de hör av sig. Jag har också tittat på Gunnars facebooksida för en stund sedan. Det strömmar in kondoleanser, säger Sven Andersson.
Innan Gunnar åkte iväg till Afghanistan så hade han flera samtal med sin pappa där de diskuterade säkerheten.
– Man visste ju att det inte var söndagsskolans julfest han skulle åka till. Det är klart att jag har varit nervös efter att han åkte ner till Afghanistan i november. Men samtidigt visste både han och jag att han tog en medveten risk genom att åka dit, säger Sven.
Men när Sven pratade med sin son under förra veckan så blev han lite lugnare.
– Han var nöjd och glad, men man fick ju inte reda på vad han gjorde. De får ju inte berätta sådant. Han sa bara att han var ute på rutintjänster.
När F4 på Frösön lades ner flyttade Gunnar Andersson till Stockholm.
– Där har han jobbat för livgardet och gått högvakten 10 veckor per år. Sedan har han utbildat militärpoliser och hållit i skyttekompaniutbildning.
Under uppväxten på Frösön var det annars idrott som var hans stora passion. Framför allt var det fotbollen i Frösö IF som älskade.
– Ja, det var Frösö IF som gällde. Han började redan i knattelaget när alla jagar efter bollen samtidigt. Jag kommer att minnas Gunnar som en riktig sportkille, säger Sven Anderson.





































































Senaste kommentarerna:
Skrivet 12 feb 2010 01:19 Kerstin (Ej registrerad)
Jag och min familj tänker på er och beklagar det som hänt, vi har själv en son i samma ålder så vi kan bara känna hur det skulle vara om det det var vår son som blev drabbad av detta hemska öde, hoppas ni kan leva vidare och tänka på honom som han var när han levde. Jättekram på er!!!!