Mannen står 100 meter från tingsrätten. Han är orolig för alla fotografer som väntar på honom.

Hans advokat John Christian Elden går nu upp till mannen och lånar ut sin stora jacka med huva som 48-åringen tar på sig.

Han leds in i tingshuset av sin advokat medan kamerorna smattrar runt honom. Han tar sig in i ett rum tillsammans med advokaten. En mängd kameror och filmkameror är riktade mot dörren.

NRK, Trönder-Avisa och Adresseavisa är på plats från norsk media. ÖP, LT, Sveriges radio, TV4, SVT finns på plats från svensk media.

Nu ska rättegången starta. 48-åringen går in i rättssalen med huvan över huvudet.

Advokat Chrsitian Elden finns på plats. Dessutom kammaråklagare Stig Andersson och han assisteras av polisen Anders Jämteby. Tre målsägarbiträden för den döda kvinnans föräldrar och barn finns också på plats.

Tingsrätten har också med en tolk om det blir språkproblem.

Domare är Göran Ingebrand och han går nu igenom ändrade tider för vittnen som kallats.

Nio dagar har bokats för rättegången.

Nu ska åklagaren Stig Andersson framställa sitt yrkande.

Åklagaren: – Jag yrkar på att han ska dömas för grov misshandel och grovt vållande till annans död.

Åklagaren går nu igenom vad han anser att 48-åringen gjort. Enligt åklagaren har han förgiftat sin sambo.

Enligt åklagaren ska han sedan ska han ha skurit henne i underlivet, skurit eller bitit henne i bröstvårtorna samt ha fört upp föremål i hennes ändtarm.

48-åringen nekar till alla anklagelser.

Nu går samtliga målsägarbiträden igenom skadeståndskraven från anhöriga som sammanlagt är flera miljoner.

48-åringen bestrider skadeståndsskyldighet.

48-åringen ber sin advokat hämta vatten åt honom.

Åklagaren berättar att han försökt få 48-åringen häktad för mord. Men att han måste ändra sitt åtal nu när 48-åringen inte suttit häktad för mord.

Han låter besviken över att ändra åtalet till grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott.

När åklagaren kallade till mordrättegång senast kom aldrig 48-åringen eftersom han inte behövde bli utlämnad till Sverige för den misstanken.

Nu berättar åklagaren om den 31-åriga Aud Jorun Rönnings död på campingen i Östersund  i april 2007.

Åklagaren berättar nu att 48-åringen dömdes till fängelse 2005 för misshandel mot sin hustru. De var i en stuga och var alkoholpåverkade. Mannen ska då ha intalat sin fru att ta insomningstabletter. Hon förstod då att 48-åringen ville ha ”smärtsamt sex”.

48-åringen har berättat att han skulle ta bort en flik på kvinnans klitoris. Det var något hon var med på. Men när hon rörde på sig så råkade han skära henne.

Nu visar åklagaren bilder på kvinnans underliv.

Åklagaren: – Kvinnan kommer senare under rättegången att själv berätta om det här.

Åklagaren berättar att 48-åringen träffade Aud Jorun Rönning under en permission. Några dagar efter att 48-åringen blev frisläppt åkte de tillsammans till Östersund för att bo på campingen.

Åklagaren: – 12.17 på dagen ringer 48-åringen till SOS i Östersund från campingen.

Nu spelar åklagaren upp 48-åringens larmsamtal.

– Kärringa min har dött. Hon är kall, säger 48-åringen till SOS-operatören.

– Jag är på campingen på Frösön, vid Storsjöbadet, säger 48-åringen till SOS-operatören.

SOS: –Är det på campingen på Frösön?

48-åringen: – Ja, stuga 16.

Ambulansen åkte då till Frösön men 48-åringen befann sig på Östersunds camping.

Nu visar åklagaren filmen som fanns i 48-åringens mobil. Den visar ambulansmännens kamp för att rädda hans sambo på badrumsgolvet.

48-åringen tittar inte på den oerhört otäcka filmen som spelas upp. Han stirrar ner i bordet. Många på publikplats väljer också att inte se på filmen.

Både ambulanspersonal och de poliser som var först på plats i stugan ska höras senare under rättegången.

Polisen som var först på plats trodde inte att det låg något brott bakom den 31-åriga kvinnans död. Hon hittades på badrumsgolvet endast iförd bh och det fanns en hel del blod i stugan.

Nu visar åklagaren en 16 minuters lång film som polisen spelat in från platsen.

48-åringen sitter med armarna i kors och tittar inte på filmen som spelas upp i rättssalen. Han tittar bara ner i bordet.

Även Mats Bäck företräder 48-åringen. Han diskuterar med advokaten Hans Chrsitian Elden medan polisens film fortsätter att rulla.

På filmen syns en del blod på täcket i ena sängen.

Polisen vände aldrig på madrasserna. Hade mangjort det så hade man sett att en av madrasserna var full med blod.

48-åringen har tidigare sagt till ÖP att han vände på madrassen för att han var rädd för att bli ersättningsskyldig.

De flesta i rättssalen konstaterar att polisens film från platsen inte var något mästerverk.

Åklagaren: – Poliserna var inte vana med kameran. Menjag valde ändå att köra filmen oredigerad.

Nu berättar åklagaren att vaktmästaren som skulle städa tyckte det var så anmärkningsvärt i stugan att han tog bilder. Han såg blod lite överallt. När han vände en madrass var den full med blod.

Åklagaren ska spela upp en film när vallningen skedde med 48-åringen på platsen.

Åklagaren: – Den är 65 minuter så det blir en tröttsam sekvens. Jag tycker därför att vi tar en paus före.

Rättegången tar nu paus.

– Har du något annat att göra så kan du passa på nu, viskar åklagaren Stig Andersson när vi går tillbaka in i rättssalen.

Han ska nu visa en 65 minuter lång film från när 48-åringen vallades på Östersunds camping.

48-åringen sveper nu med blicken över åhörarna.

Hans blick stannar på  mig. Han nickar och ler. Han känner tydligen igen mig efter mitt besök hos honom för några månader sedan. Den intervjun kan du läsa HÄR.

Nu visas en rekonstruktion där 48-åringen är med. Han visar var han promenerade på campingen den där morgonen 14 april 2007. Efter promenaden så låg hans sambo död på badrumsgolvet.

Han har tidigare sagt att han pratade med sin sambo på morgonen innan han gick ut. Efter att obduktionen visade att hon dog mellan 00-06 så har han ändrat sig. Han kommer inte längre ihåg om han pratade med sambon innan promenaden. Han kommer inte ens ihåg om hon låg kvar i sängen när han gick ut.

Det är inte svårt att förstå varför åklagaren tycker att det är en tröttsam film. I 15 minuter har vi nu sett hur 48-åringen promenerat och suttit vid ett stängsel vid campingen och vilat.

50 minuter kvar!

Filmen är så tröttsam att en av nämndemännen slumrar till.

Tyvärr får man inte ta kort i en rättegångssal så det är svårt att bevisa, Han vaknade till när huvudet ”nickade till”.

En del nämndemän brukar säga att de blundar ibland för att de tänker bättre då. Svårt med den förklaringen när man blundar när åklagaren visar film under en rättegång.

Advokaten John Christian Elden kan bara le åt den tröttsamma filmen. Det kan vara hans tråkigaste timme i en rättssal.

Det som hänt under 30 minuter är att vi fått se 48-åringen promenera, stå och titta på en byggnadsställning och sitta och vila vid ett stängsel.

Nu har vi genomlidit 38 minuter. 27 kvar.

Nu har en nämndeman upptäckt sin sovande kollega. Han slår honom lite lätt på benet.

Nu är promenaden över och 48-åringen visar hur han hittar sin flickvän på badrumsgolvet.

Han visar på en docka på badrumsgolvet hur han gjorde hjärt- och lungräddning på sin flickvän.

48-åringar tittar upp på filmen då och då. Annars håller han sin blick i bordet.

Tolken som finns på plats har så här långt haft en lugn arbetsdag. På drygt två och en halv timme har han inte behövt översätta ett enda ord.

Filmen fortsätter att visa hur 48-åringen gör hjärt- och lungräddning.

Nu visar 48-åringen på filmen hur han ringer till SOS medan han sitter bredvid sin flickvän.

Nu är filmen (äntligen) slut.

Domaren vill ta lunch.

Åklagaren: – Jag vill köra fem minuter till.

Domaren: – Ok

Åklagaren går igenom en del faktauppgifter och saker som tagit i beslag.

Bland annat sängen som tagis i beslag har lämnats åter till campingen.

Åklagaren är nu klar med sin sakframställan.

Domaren: – Då är det dags för lunch. Vi återsamlas 13.15.

48-åringen har ätit lunch tillsammans med sina advokater John Christian Elden och Mats Bäck. De är nu tillbaka i tingshuset.

– Det känns riktigt bra så gär långt. Det är skönt att den här rättegången äntligen har kommit igång, säger 48-åringen till ÖP.

Ännu har inte dörrarna till tingssal 1 öppnats efter lunchpausen.

48-åringen väntar i ett litet rum i tingshuset så han ska slippa sitta med övriga i ”väntsalen”.

Nu kallar rätten in till fortsatt förhandling och åhörarna tar plats.

Advokat Mats Bäck: – Han förnekar anklagselserna. Han har inte förgiftat henne, han har inte skurit henne i underlivet eller i brösten. Enligt försvaret så finns det ingen klarlagd dödsorsak.

Bäck: – Inget blod från Rönning har hittats på någon av 48-åringens knivar som tagits i beslag.

Bäck: – Försvaret menar också att kvinnan inte var i god kondition innan resan till Sverige.

Bäck: – Hon kan ha haft skador i underlivet innan avfärden.

Nu får tolken göra sin första insats och översätta vad nagelskrap betyder på norska.

John Christian Elden: – Det han dömts för tidigare ska inte ha något med det här målet att göra. Det är han redan dömd för.

Elden tycker att det är märkligt att 48-åringens förra fru ska höras om den händelse som skedde 2005.

Elden: – Vi kanske skulle ta hit alla vittnen från den rättegången?

Elden: – Vi ser inte heller att den här saken är särskilt lik den från 2005.

Advokat Elden berättar nu om rättsläkares utlåtande angående de mediciner som kvinnan hade i kroppen. Som Elden uppfattar det så orsakade medicinerna inte kvinnans död.

Elden: – Dödsorsaken är inte klarlagd.

Försvaret vill nu ha en uppspelning av en filmsnutt som polsen Anders Jämteby har på en CD.

Filmen är från 48-åringens mobil och filmades när de kom fram till campingen i Östersund.

Filmen visar när hans flickvän Aud Jorun Rönning går och springer på campingen.

Nu ska advokat Elden förklara varför han ville visa filmen.

Elden: – Jag ville visa hur hon gick. Vi ska kommentera bilderna när vi har rättsläkaren här senare.

Nu ska snart förhöret med 48-åringen börja.

48-åringen börjar nu att berätta hur han träffade Aud Jorun Rönning när han satt på en öppen anstalt.

48-åringen: – Det var en trevlig och lugn tjej.

Han berättar att flickvännen var sjuk och var inlagd på sjukhuset i februari 2007. Hon låg där ett par dagar.

48-åringen: – Hon var sedan i dålig form.

Han berättar att flickvännen fick äta smärtstillande.

48-åringen: – Det började närma sig Östersundsresan och vi packade för den. Hon har en hängande blick och pratar inte mycket.

48-åringen: – När vi åkte till Östersund fick jag ont i huvudet och frågade om hon kunde köra. Men hon mådde för dåligt. Då stannade vi för att ta luft.

48-åringen: – I Åre stannade vi sedan och köpte lite cider. Jag har för mig att hon öppnade en burk. I Östersund köpte vi mat och några burkar folköl.

48-åringen: – Vi körde sedan till Östersund camping. Vi lagade mat, men hon åt inte så mycket. Vi gick på en promenad.

48-åringen: – Jag undrade om hon ville gå till stan och ta en öl. Men hon ville inte. Hon orkade inte. Vi vände och gick tillbaka till stugan och spelade kort.

48-åringen: – Efter ett tag bestämde vi oss för att lägga oss. Jag drog för gardinerna.

48-åringen: – Vi somnade. Jag registrerade att hon var uppe 2-3 på natten och kanske vid 4-5. Jag registerade ingen gång att hon kom tillbaka. Jag inbillar mig att hon säger ”jag dör”.

48-åringen: – Nej, nej. Nu blandar jag ihop det.

48-åringen: – Det var i badrummet jag inbillade mig att hon sa det. Ursäkta.

48-åringen trycker ansiktet i sina händer.

48-åringen: – Jag uppfattade som hon sa ”var ska du?”

48-åringen: – Jag gick en promenad och sedan tog jag lite vatten när jag kom tillbaka. Då såg jag att det låg en trosa på köksbordet. Jag såg att det var blod på madrassen. Då vände jag på madrassen för att inte bli ersättningsskyldig.

48-åringen: – Jag öppnade dörren till badrummet. Där låg hon på golvet. Jag trodde att hon hade halkat och slagit huvudet mot toalettstolen.

48-åringen: – Jag ropade på henne och fick panik. Jag gjorde hjärt-och lungräddning men hon fick ingen puls.

48-åringen: – Jag fick numret till SOS av en man och ringde.

48-åringen: – Det är tre år sedan så en del saker är svåra att minnas.

48-åringen: – Vi skulle åka på förlovningsresa till Sverige och så dör min käresta. Jag var helt knäckt och borde nog aldrig ha kört bil hem till Norge. Jag fick stanna flera gånger.

48-åringen gråter. Han torkar tårarna.

Domaren tycker att det är dags för paus.

Nu fortsätter rättegången.

Åklagaren Stig Andersson ska nu förhöra 48-åringen.

Andersson: – Har du sjukvårdsutbildning?

– Nej.

Andersson: – Intresse så du har läst om det?

– Nej.

Andersson: – Har du ofta huvudvärk?

– Ja, jag har haft det mycket efter en bilolycka.

Andersson: – Har du medicinering mot det?

– Ja.

48-åringen berättar om de läkemedel han tar.

Andersson: – Hur ofta träffades ni när du sonade ditt brott?

– Tre gånger i månaden kanske.

Åklagaren går nu igenom med 48-åringen hur mycket mediciner han fick ut under tiden i fängelset.

Andersson börjar nu gå in på Östersundsresan.

Andersson: – Var bodde du tiden du kom ut från fängelset till ni åkte till Östersund?

– Mest hos Aud. Lite hemma också.

Andersson: – Du sa att hon åt tabletter. Vet du om hon fått det utskrivet av läkare?

– Nej, det vet jag inte.

Nu berättar 48-åringen för åklagaren Stig Andersson hur en analpump fungerrar.

De hade med sig en sådan till Östersund.

Andersson: – Hade du eller hon köpt den?

– Det var jag. Men hon bad mig göra det.

Andersson: – Hade hon problem med hjärta eller lungor?

– Nej.

Andersson: – Nu kommer vi fram till resan till Östersund. Vem hade bokat den?

– Jag är osäker.

Andersson: – Vem packade?

– Båda.

Andersson: – Kommer du ihåg vad ni handlade på systembolaget när ni stannade?

– Vi köpte cider.

Andersson: – På vägen från Åre sa du att Aud drack cider. En eller flera burkar?

– En eller kanske två.

Andersson: – Hur länge hade du haft bilen?

– Inte så länge. Jag hade köpt den för att den skulle kunna dra den husvagn som jag hade tänkt köpa.

Andersson: – Gjorde ni något annat än spelade kort i stugan?

– Ja, vi åt mat. Men hon hade ingen större matlust.

Andersson: – Hände något annat?

– Hon var på toaletten några gånger. Jag antog att hon hade menstruation.

Andersson: – Varför ändrade du på sängarnas plats?

– För att vi skulle sova tillsammans. Som en dubbelsäng.

Andersson: – Var någon uppe under natten?

– Aud ett par gånger.

Andersson: – Du visade hur du gjorde hjärt- och lungräddning. Kommer du ihåg när du får kontakt med kvinnan på sms. Kommer du ihåg var du var?

– Ja, då var jag i stugan och fortsatte hjärt- och lungräddning.

Andersson: – Du filmade ambulansmännen när de jobbade med Aud? Varför?

– Därför att hon skulle få se bilderna när hon vaknade. Se hur allvarligt det var.

Andersson: – Varför tog du bilder på sjukhuset?

–Jag räknade med att de skulle få liv i Aud.

Andersson: – Sedan åkte du hem samma dag. Kom du tillbaka till Sverige?

– Ja, dagens efter med hennes familj.

Andersson: – Filmade du också.

– Ja.

Andersson: – Varför?

– Jag ville ha ett minne. Det var så förskräckligt.

Andersson: – Då bryter jag huvudförhöret.

Nu ändrar man sig och förhöret fortsätter.

Andersson: – Dokumenterade du skadorna på förra fruns skador?

– Det kommer jag inte ihåg.

Andersson: – Det finns en bild rekonstruerad från din mobil på ett könsorgan. Vad är det för bild?

–Jag vet inte.

Andersson: – Du vet inte var den kommer ifrån?

– Nej.

Andersson: – Kan du beskriva de skador som din förra fru fick?

– Jag skulle ta bort en flik på min förra frus klitoris. Hon var med på det. Hon tog smärtstillande för att de inte skulle göra så ont. Men hon sparkade till och jag åkte in i väggen. Jag blev sedan väldigt chockad när jag såg att hon blödde våldsamt. Jag hade råkat skära henne med ett ganska långt snitt.

– Det blev ett styggt sår. Oj, oj oj.

– Jag lyckades stoppa blodflödet.

Andersson: – Angående bilden som jag visade tidigare som hade raderats i din mobil men återskapats av polisen. Du sa då att det mest troliga är att det är en bild från din förra frus skada. Känner du igen bilden nu?

– Nej.

Andersson: – Har du visat någon sådan här bild för din förra fru?

– Det känner jag inte till.

Andersson: – Har du berättat så för polis?

– Det är så längesedan. Jag minns inte. Jag beklagar.

Andersson: – Dum fråga men jag ställer den ändå. Har du visat den här bilden för någon?

Andersson: – Sparade du tabletter från fängelsetiden?

– Ja.

Andersson: – Var det tabletter som du fick när du åkte på permission?

– Ja.

Andersson: – Använde du någon av tabletterna själv?

– Det kommer jag inte ihåg.

Andersson: – Använde Aud?

– Ja. minst två.

Andersson: – Då hade du tabletter kvar. Åkte de med till Sverige eller var de kvar i Sverige.

–Jag tror inte att de var med.

Andersson: – Pratade du med hennes mor. Berättade du om dig själv?

– Ja, jag sa att jag suttit i fängelse.

Andersson: – Är du synsk?

– Nej, men Auds förra man sa att det skulle hända något förskräckligt med Aud.

Andersson: – Så du har inte sagt det?

– Nej.

Andersson: – Har du berättat det här för någon?

– Ja.

Andersson: – Kan man ha missförstått dig och trott att det var du som var synsk?

– Ja, det kanske kan hända.

Åklagaren Stig Andersson bläddrar i förundersökning och funderar över nya frågor.

Andersson: – Ytterligare en bild som plockats fram på din mobil finns på sidan 125. Vad är det för bild?

– Det var en kompis som hade skickat bilden. Det är en bild som finns på internet.

Andersson: – Du sa att hon vid något tillfälle skadat sig i en bil och satte sig på en påse. Varför det?

– Hon kände att hon trodde att hon började blöda så därför satte hon sig på en påse.

– Kollade du om det blev blod på sätet?

– Nej, hon satt ju på en påse.

Nu avslutas rättegången för idag och Stig Anderssons förhör med 48-åringen fortsätter i morgon bitti. Sedan tar mannens advokater över förhöret.