På Storsjöbadet är den en solig måndagsförmiddag. Barn leker och stojar i vattnet. På kanten eller i vattnet finns deras föräldrar. Runt bassängerna kretsar utbildade badvakter som håller koll.

För att kalla sig simkunnig måste man klara av att simma 200 meter utan att stanna. En förmåga som unga och vuxna ofta överskattar.

– Det är inte så fullt i motionsbassängerna direkt. Vuxna skulle behöva simma mera, säger Ida Bäckebjörk, simledare och badvakt på Storsjöbadet.

Då och då händer det att olyckan är framme och att någon av badvakterna får hoppa i och dra upp någon som hamnat under ytan.

– Det som märks är att föräldrar är oansvariga, ungar är så snabba. De tror inte att det ska hända något och litar på sina barn. Det går snabbt, och tio sekunder kan vara världens skräckupplevelse för ett barn, säger Ida Bäckebjörk.

Hon berättar att när det händer brukar personen bara försvinna under vattnet.

– Kanske syns några sprattlande fingrar, vissa stretar emot, säger Ida Bäckebjörk.

Svenska Livräddningssällskapet rekommenderar att simförmågan testas varje år. I Jämtlands län är simkunnigheten hög, en uppskattning från SLS är att 90 till 95 procent kan simma. Enligt läroplanen ska elever kunna simma när de gått ur femman.

– Det kan bli bättre. Men i kristider och när kommunen ska spara pengar är simundervisningen bland det första som ryker, säger Anette Nääs, Svenska livräddningssällskapet.

När det är varmt och soligt är det inte bara badbassängerna som lockar. Många ger sig ut till badplatser och badstränder där det inte finns utbildade livräddare.

– Det viktigaste är att man badbevakar varandra, säger Anette Nääs.

De senaste tio åren har runt 1 300 personer omkommit i drunkningsolyckor i Sverige. Svenska Livräddningsförbundet har tagit fram sex kriterier som kommuner ska jobba med för att bli klassade som En vattensäker kommun. Hittills är det bara två kommuner i Sverige som är nära eller som har uppfyllt alla sex kraven. Ett av dem är att kommunen måste ha en säkerhetsdepå där allmänheten kan hyra bland annat flytvästar och isdubbar.

– Många har inte råd med en flytväst. De tänker att de är så sällan på sjön att det är onödigt att köpa en. Då är det jättebra att man kan hyra eller låna flytväst, säger Anette Nääs.

Det är Räddningstjänstförbundet som står för depåerna. I länet finns de i fyra av kommunerna. I Östersund har man märkt av en minskning av uthyrda flytvästar jämfört med i fjol.

– Det kan bero på att vi har flyttat. Men förr har vi fått gå skytteltrafik till uthyrningen. Nu är det i snitt fem till åtta flytvästar i veckan, säger Anneli Rönnqvist, assistent på Räddningstjänsförbundet.