Han började arbetslivet med att stämpla gödselsäckar i Ljungaverk och slutade som kommundirektör i Ragunda.
ÖP har träffat Ragundas avhoppande kommundirektör Åke Ljusberg i ett öppenhjärtigt samtal som handlar om mycket mer än bara Ragunda, politiker och kommunala beslut.
Här berättar han bland annat vad han gör i sängen på morgonen, varför han grät i tisdags och vad han sjöng på väg hem från Ragunda!

Hur har tiden efter avhoppet varit?

– Det har varit otroligt hektiskt. Det har varit många telefonsamtal och många sms. Dessutom har det varit intervjuer i alla möjliga organ. Jag har följt med på nättidningarnas kommentarer också och det känns som det varit övervägande positiva kommentarer om mig.

Är det inte lite väl mycket Åke Ljusberg i tidningarna?

– Jo, det kan man kanske tycka. Men jag har varit med ett tag så jag har en viss vana att det blir så här.

Du väntade med det drastiska beslutet till OS var över. Var det för att slippa konkurrera med de svenska medaljerna omuppmärksamheten?

– Nej, så utstuderat var det inte. Det var en inplanerad beredning till kommunstyrelsen i tisdags och alla ledande politiker var samlade. Det var en bra dag att ta det på.

Vad låg egentligen bakom det drastiska beslutet?

– Det är inte så enkelt att förklara. Jag tror man måste uppleva det här. Det går egentligen inte att peka på konkreta saker. Det var mer föraktet mot tjänstemän och chefer inom kommunen. Till exempel kom ett mejl i torsdags från Stefan Nilsson där han ville ha fram alla chefsavtal, hur mycket man tjänade och om man fick jobba hemifrån. Lägg det till en rad av händelser som inträffade varje vecka. Att som kommunens högsta tjänsteman sitta och svara på sådana frågor varje vecka i stället för att jobba var bara korkat. Jag tjänade mer innan jag tog det där jobbet så jag satt inte där för att tjäna en massa pengar. Jag ledsnade på en del människor som bara skulle ha fram allt negativt och inget positivt.

Jag trodde att man fick tåla litet kritik om man var en välbetald chef!

– Ja, men det ska man också. Men det här handlade ju inte om kritik. Det här var ju ett förhandlingssätt som inte förde kommunen framåt. Jag kunde ha suttit kvar året ut och plockat ut lön, men jag ville förändra bilden av Ragunda och det gick inte så därför hoppade jag av.

Är det din bild av Ragunda du ville förändra?

– Nej, den allmänna bilden. Varu­märket Ragunda är dåligt och det ville jag förändra. Men många vill inte jobba för att Ragunda ska uppfattas som en positiv kommun. En del politiker springer iväg till ÖP direkt och berättar om det är något som de tycker är fel.

Hur är du som ledare? Vill du bestämma och får du inte som du vill så sticker du?

– Det kanske var så någon gång i tiden. Men nu jobbade jag på ett helt annat sätt. Jag tog aldrig till några brösttoner förrän det var oundvikligt. Att sticka så här är väldigt olikt mig.

Det har blåst en del runt Elisabeth Yngström i Ragunda också. Men ni två ser ut att ha hållit ihop. Hur kommer det sig?

– Nja, hållit ihop vet jag inte. Vi har inte alltid samma åsikter, men vi har ändå kunnat umgås. Hon har alltid uppträtt väldigt korrekt i alla sammanhang.

Ska du bli politiker nu?

– Haha. Nej, nu ska jag aldrig mer in i den där världen. Nu ska jag vara med i valberedningen i fotbollsförbundet och jag är med i Sparbanksstiftelsen. Dessutom ska jag vara ordförande på ÖDFF:s års­möte. Nu finns det lite tid att aktivera mig med ideella uppdrag.

Du kanske blir fotbollstränare igen?

– Det är en rolig tanke. Men det kommer aldrig att bli så. Jag har visserligen varit fotbollstränare i 15 år men mina träningsmetoder är nog lite förlegade.

Hur summerar du ditt arbetsliv?

– Jag är jättenöjd. Jag föddes i Ljungaverk och började med att stämpla gödselsäckar på sommarloven. Sedan hade jag tänkt bli officer, men jag började med turism i stället. Jag har ju bland annat jobbat som turistchef i Strömsund i fem år.

Du säger att du är jättenöjd. Men för tre år sedan fick du ju sparken som chef på Försäkringskassan?

– Det där blev ju också en jäkla mediegrej. Jag har lockats av svåra jobb och när jag tog över Försäkringskassan här så var den sämst i landet på flera punkter. Vi hade de högsta sjukskrivningarna i Sverige bland egna personalen. Vi lyckades vända på allt men hade fortfarande de sämsta lönerna. Jag tog av vinsten och höjde allas löner utom min egen med 500 kronor. Det blev en tvist om det där och då slutade jag. Jag ser inte det som ett misslyckande.

Får du något regeringsjobb i Jämtland av din tremänning och presidenten Evert?

– Jag är redan med i regeringen. Jag blev utsedd till biståndsminister i samband med det som hände på Försäkringskassan. Jag kommer att fortsätta som biståndsminister. Men nu var det längesedan jag pratade med Evert. Vi brukar träffas på släkträffar.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Då vill jag fika i sängen på morgonen och läsa tidningen. Sedan tar jag en timmes promenad. Jag springer inte numera. Senare på dagen läser jag en bra bok och på eftermiddagen ser jag en fotbollsmatch. På kvällen går jag till puben och tar ett glas vin. Det är väl en bra ledig dag?

Vad är dina bästa egenskaper?

– Jag lyssnar mer än jag pratar. Jag är ganska snabb att dra rätt slutsatser. Det blir sällan några långbänkar.

Sämsta?

– Jag är ingen förvaltare. När jag är klar med ett jobb så vill jag inte vara kvar.

Vad gör dig riktigt glad?

– Det är mycket. Förra året var jag glad när Andrew Mitchell satte en avgörande boll för Jämtland Basket. I onsdags blev jag glad när jag gick ut och fikade med min dotter.

Ledsen?

– Jag är otroligt blödig. När jag skulle ta avsked från arbetskamraterna i tisdags var jag ledsen.

Hur skulle du ha klarat dig i Expedition Robinson?

– Jag skulle inte klara mig alls. Där ingår det att man ska jävlas med varandra och det är inte min grej.

Vilken person skulle du gärna vilja träffa?

– Jag skulle gärna vilja träffa Zlatan. Jag skulle vilja höra om hans uppväxt och hur han nu har utvecklats som människa. Han har ju verkligen växt som människa den senaste tiden.

Du får in sport i de flesta svaren. Är du en sportnörd?

– Ja, det är jag. Jag ser mycket på sport. Det är spänningen i sporten som jag gillar. I fotboll har jag haft AIK som favoritlag, men hur fansen beter sig är inte lika roligt.

När slog du någon på käften senast?

– Det har jag aldrig någonsin gjort. Men verbalt har jag gjort det.

Ber du till Gud?

– Nej, jag är varken konfirmerad eller med i svenska kyrkan. Pappa var ateist och jag tror att jag också varit det. Men jag är inte lika säker längre.

När grät du senast?

– Det gjorde jag i tisdags. Det var en känslig situation när jag skulle meddela mina medarbetare om beslutet. Då började jag gråta. Det är fortfarande svårt att prata om det ...

Om du hade varit ett djur. Vilket hade du varit då?

– En uggla. De är så kloka. De lyssnar och tittar och slår till när det behövs.

Vilken bok ligger vid sängen?

– Jag har avslutat alla Camilla Läckbergs böcker. Jag har precis börjat på en ny bok, men jag har faktiskt glömt vad den heter.

Vad ligger i cd-spelaren?

– Cornelis Vreesvijwk, Totta Näslund och Elvis bland annat.

Till sist. Vad sjöng du egentligen i bilen på väg hem efter att du hade sagt upp dig?

– ”You’re the only star in my blue heaven” med Elvis spelades på radion. Då sjöng jag med och det kändes jäkligt härligt.