Ann-Sofie Borglund som driver Ica Forsen i Bispgården förklarar vad som ligger bakom beslutet:

– Det finns ingen ekonomi i det. Bussen behöver repareras och vår chaufför har slutat. Även utan de problemen bär det sig inte, kunderna är för få. Det känns tråkigt. Jag skulle önska att vi kunde fortsätta så länge de som åker vill åka. Några nya kommer det ju inte.

Bakom ratten i bussen har Åke Nygren hoppa in för att hjälpa till sista veckan.

– Det är väl på jäsken att bussen hänger med den här sista svängen, säger han.

Med i bussen finns också mannen som drog i gång bussturerna 1972. Det är den före detta butiksägaren Bror Skoglund som vill vara med på sista färden.

– Det är en epok som går i graven. Förr var det ett hundratal som åkte med bussen varje vecka. Nu är de väl på sin höjd tjugo stycken, säger han och skakar sorgset på huvet.

– Alla jag har pratat med den här sista veckan säger att de kommer att sakna bussturerna, säger Åke Nygren.

– Det är klart att de är besvikna. De vill väl komma till butiken och titta på varorna, säger Bror Skoglund.

Ingen tror att telefonbeställningar och utkörning och varor kommer bli något populärt alternativ till bussfärderna.

– Det handlar om en social bit också. I går var jag och hämtade en dam i huset där, säger Åke och pekar på ett rött hus längs vägen.

– Hon är 94 år och bor ensam. När jag hade kört hem henne bjöd hon på fika och ville prata en stund. Det är klart att personerna här ute kommer att sakna mötet med andra.

I Västanå hoppar systrarna Anna-Lisa Söderström och Eivor Norén på bussen. De tycker att det känns trist med den förlorade servicen.

– Det är många som blir drabbade när bussen slutar gå, säger Eivor Norén.

– Det har varit så bra. Man har vetat att bussen kommer varje fredag så då passar man på att åka med och veckohandla, säger Anna-Lisa Söderström.

– Det blir bara sämre och sämre service och mindre och mindre folk här ute, suckar de.