Det är mörkt och mjölkbilen rullar in på gården Hålltålln i Stugun. Där bor Mikael och Ingrid Jonsson och sedan två år tillbaka har deras cirka 50 kor en mjölkrobot att mjölkas i när det passar dem själva.

Jörgen Pettersson , som den här kvällen kommer med mjölkbilen från Sundsvall, har varit ute på vägarna sedan eftermiddagen.

När han har kört de 50 milen på slingan fram och tillbaka till mejeriet i Sundsvall är klockan tre på natten. Då går han av sitt pass.

Han drar in slangen i tanken och låter mjölken börja rinna in i bilen. Är Mikael och Ingrid inte i närhet en lämnar han kvittot i en hink inne i tankrummet.

Jörgen har kört mjölkbil i 21 år och har sett hur gårdarna har glesats ut. Mikael och Ingrid arrenderar mark från 26 gårdar till sina djur. 26 gårdar har blivit en.

I jakten på effektiva transporter och smart logistik i denna förändring har Milko förlagt mejeriet för dricksmjölk i Sundsvall, nära de flesta konsumenterna, medan mejeriet i Östersund gör ost.

Merparten av mjölken från Jämtland och Härjedalen blir alltså ost.

Men f yra konventionella gårdar i trakterna kring Stugun och Hammarstrand levererar konventionell mjölk till Sundsvall.

Och det är alltså den mjölken som representerar Jämtland i tetran med den nya reklamslogan ”landskapsmjölk”. Och för landskapsmjölken betalar kunderna en krona extra per liter.

Pengarna går tillbaka oavkortat till bönderna, men delas lika mellan alla bönder i Milko-området oavsett om det blir ost eller dricka av mjölken.

Så Hålltållns mjölk blandas med mjölk från kollegors kor i Hälsingland, Ångermanland och Medelpad och kallas närproducerat.

– Vi är i alla fall närmare än Arla, säger Mikael Jonsson som tycker det känns tråkigt att Ragunda kommun har valt Norr mejerier till skolbarnen där han bor.

– Så när skolorna ringer och frågar om de får göra studiebesök har jag ibland lust att föreslå att de åker och tittar på en gård hos Norrmejerier.

ÖP har tittat närmare på den närproducerade maten.

Läs mer om granskningen i lördagens ÖP.