Han var född och uppväxt, som ett av två syskon, på den gård som han 1947 köpte av sina föräldrar. På gården fanns värdefulla avelsbesättningar av nötkreatur och hästar och 1949 lät Arne bygga den första tornsilon norr om Skåne för ensilering av vallgrödor till högvärdigt grundfoder för gårdens alla djur. Under tiden han hade kreatursdrift på gården, var han en intresserad uppfödare med toppbesättning av SKB-rasen och den nordsvenska hästen som han sålde till olika delar av landet. Under 1950- och 60-talen blev hans djur filmade vid tre tillfällen av Solfilm i Stockholm.

Arne Agerberg har även drivit potatisodling i stor skala sedan 1954 och från 1976 övergick han till biodynamisk odling och han hade kunder över hela Sverige. Jordbruket sambrukades med Torstaskolan, där Arne själv fått sin grundutbildning. Han hade många egna idéer och metoder och hade även fortbildat sig vid flera olika kurser.

För sitt intresse och sin kunnighet inom lantbruket och djurskötseln fick han motta priser och hedersomnämnanden av Hushållningssällskapet, föreningsrörelsen och andra institutioner. Han nådde också topplaceringar i olika tävlingar på såväl djur- som lantbrukssidan.

Efter att han avvecklat djurhållningen, ägnade sig Arne åt affärer och en del arbeten utanför gården.

På grund av medfödd svår hörselskada var det självklart för honom att engagera sig i hörselvårdsfrågor. Han var tidigare aktivt arbetande styrelsemedlem i Hörselfrämjandets lokalavdelning i Östersund samt i distriktet där han under många år var ombud vid distriktets stämmor.

Under fritiden förkovrade han sig gärna i vetenskapliga ämnen. Han var medlem i Forbondeföreningen, var mycket idrottsintresserad och tyckte om att vistas i fjällnaturen.

Han var utåtriktad och social och hade många vänner och bekanta runt om i Sverige. Han bodde hemma på sin gård ända tills för ett år sedan, då han flyttade till Blomstergården i Krokom.

Arne Agerberg sörjs och saknas närmast av dottern Helen.