Nära fjället-upplevelse några kilometer från centrum
En torsdag i början av mars satte jag på mig mina långfärdsskridskor vid Vinterstaden i Östersund. Det var vid lunchtid, sju grader kallt, sol och blå himmel och en svag men stadig motvind.
Relaterat
Det var en hel del folk på isen, inte bara skrinnare, utan även promenerande med eller utan hund, sparkåkare, skidåkare och barnvagnar. Några åkte till och med skridskor med barnvagnar. När jag passerat under bron, blev det lite tunnare med folk, jag hade kommit in i en lagom rytm, isen var förvånadsvärt bra, de tvärgående sprickorna är inga problem och de längsgående sprickorna syntes väl och kunde undvikas. Det är ju ändå naturis vi åker på.
Efter ett tag framträdde fjällen i horisonten allt tydligare, vinden bet i kinderna, skridskorna ”sjöng” mot isen, jag drog ner den friska fjälluften i lungorna. Det var härligt, det kändes nästan som att jag var på en fjälltur och ändå hade jag bara åkt några kilometer från stadskärnan.
När jag kom fram till Kungsgårdsviken var det dags för en apelsinpaus. Vid den pausen hörde jag tre språk, tyska, holländska och engelska. Och om jag inte hörde helt fel, även offerdalska.
Denna säsong hade banan även dragits i en stor sväng efter Bynäsets strand. Isen där var den klart bästa på hela medvinden. De som sköter Medvinden gör ett mycket bra jobb, jag ger dem betyget klart godkänt.
Du som inte provat att åka långfärdsskridskor på Medvinden, gör det. Det är en upplevelse, jag lovar. Jag fick i alla fall en nära fjället - upplevelse med en härlig medvind på hemfärden
Dick Enebo
