Skidspårets skyddsandar
Ibland kan man undra.
Relaterat
Artikelbilder
När jag var på Quanaak som ligger på nordligaste Grönland träffade jag en ättling till Robert Peary som fått äran av att vara först på Nordpolen.
Han var ensam polis i byn och hette också Robert Peary.
Han hade fullt upp.
– Det måste vara jobbigt, sade jag. Du har ju ingen att rådgöra med.
– Jag har andar svarade han. Dom är tre stycken, och dom är fula. Jag har sett dem.
Så tillade han:
– Du har också skyddsandar. Bli inte rädd när du får se dom.
Ibland tror jag han har rätt, som till exempel härom kvällen.
Vi hade åkt skidor i mörkret vid Svartsjöarna. När vi kom hem fanns inte husnyckeln i min ficka.
Kanske har jag tappat den i snön, tänkte jag. Jag åker tillbaka för att leta efter denna nål i en höstack.
Precis när jag anlänt kommer en bil med åtta extrastrålkastare.
– Jag skulle se på utsikten, säger bilföraren.
Han tar till och med fram en ficklampa och efter en halv minut hittar vi nyckeln.
Han var minsann inte ful och ingen ande, men en hjälpsam skogsavverkare.
Det var kanske så polisen Robert Peary menade med sina tre andar.
