Mamma var född på Gästgiveriet i Kallrör, äldst av tre systrar. Där lärde hon sig av vår handlingskraftiga mormor hur gästgiveriet skulle skötas, hur man tar emot gäster, lagar mat, städar viker linneservetter, putsar silver så det glänser med mera.

1948 gifte hon sig med vår far, Allan Mattsson från Digernäset, de byggde hus 1956 i Kallrör. Hon öppnade bageri – tunnbrödsbageri säger man i dag, och levererade sitt Usa-bröd till affärer i Kallbygden och Åredalen.

Mamma var engagerad och intresserad av allt. Läste allt som kom i hennes väg, var med i Kalls kommuns skolstyrelse och lottorna. Hon var hemsamarit och fritidsledare, med i ideella föreningar som Rädda barnen och Röda korset.

1969 fick mamma erbjudandet om att bli husmor på Änge nomadskola i Hålland. Hon tog sig an sin uppgift med stor hängivenhet och brukade alltid prata om "sina ungar" med stor kärlek och värme. "Bland det roligaste hon gjort", brukade hon säga. Hon jobbade där till nedläggningen 1989.

1971 drabbades vi alla av en stor sorg då vår äldste bror omkom i en motorcykelolycka tillsammans med en kusin. Det tog oss alla naturligtvis mycket hårt och det var mamma som fick bära allt.

I början av 1990 gick en dröm i uppfyllelse när hon var med och startade en vegetarisk restaurang på Gästis i Kallrör. Där serverades det allehanda rätter av ekologisk kvalitet.

Kyrkan har alltid haft en central roll, bland annat sjöng hon i kyrkokören, var kyrkvärd, med i kyrkorådet och kyrkisledare under ett antal år.

Mamma gillade att resa och till Kanada var hon tolv gånger för att hjälpa sin onkel Chris, hon pratade och förstod engelska bra, några solresor blev det också, annars reste hon mycket i böckernas värld.

1996 avled pappa Allan och det blev tomt efter honom som varit en sådan stark, social och levnadsglad personlighet.

Åren som följde fortsatte i samma energiska anda som var hennes livsstil. Hjälpte till i bakstugan som Håkan och Marianne nu tagit över, lagade mat och hjälpte till med barnbarnen, alltid lika positiv.

Alla åtta barnbarnen fick växa upp i hennes närhet, många timmar barnvakt blev det. Hon hann även få glädjas åt de två barnbarnsbarnen.

2000 drabbades hon av den första stroken, hon tränade på bra men det ville sig inte riktigt fullt ut. Under åren som gick fick hon några till som försämrade hennes rörlighet och det irriterade henne mycket att inte kunna göra de saker hon alltid gjort. Ändå lagade hon mat och bakade kakor så långt fram som till förra året då hon i mars fick ännu en blödning som försämrade henne så pass att i juni 2011 fick flytta in på Tallkronan i Järpen där hon fick god omvårdnad.

Vår mamma var en stark och tuff kvinna med väldigt mycket kärlek och omtanke, vi kommer att sakna henne varje dag men är glada och tacksamma för att hon funnits hos oss. Hon kommer alltid att finnas med oss i våra tankar och gärningar.

Tutti och Håkan med familjer