Ebba Sävborg Romare
Ebba är död. Hon dog morgonen 23 januari i år efter ett liv som journalist på TT, bland annat som dess Moskva-korrespondent under några år på 1970-talet, och som Rysslandssakkunnig i försvarsstaben och på UD.
Relaterat
De sista åren före pensionen arbetade hon på Utrikespolitiska institutet.
Jag satt på UD:s politiska avdelning under 1990-talet och kände inte Ebba. Bland tjänstemännen cirkulerade regelbundet en tjock pärm som innehöll aktuella rapporter från våra ambassader och promemorior från folk i huset. Det fanns inte tid att läsa den. Men jag upptäckte att det som hade skrivits av en för mig obekant Ebba Sävborg var läsvärt. Alltid välskrivet, aldrig ett ord för mycket, lätt för den oinvigde att läsa och alltid intressant. På ett underligt vis, som jag fortfarande inte begriper, berättade det mer än vad som stod på papperet. Ryssland var inte mitt bord, men jag slukade allt Ebba skrev i pärmarna. Något annat läste jag inte.
Ebba rökte och jag också. Vi lärde känna varandra i skamvrån till UD:s lunchrum, rökhörnan. Vi gifte oss.
När något hände i Ryssland brukade SVT och Sveriges Radio ringa efter Ebba. Hon ställde alltid upp om hon kunde. Sista gången var, tror jag, i slutet av november 2011 efter dumavalen, då hon framträdde i tv:s Aktuellt. Redan då var hon svårt sjuk men tyckte det var kul. När Ebba kom hem berättade hon att programledaren efteråt hade kallat henne ”ett superproffs”. För mig var detta ingen nyhet.
Ebba var en god människa i ordets finaste mening och hon var en kämpe.
Efter 17 år som Ebbas man vet jag att hon också var en underbar hustru.
