Den 13 januari, mitt i sin uppgift som medmänniska och själavårdare fick han bryta upp. Det kom som en chock såväl för hans familj, församling och många vänner. Lars-Gunnar blev 62 år.

Lars-Gunnar föddes den 14 augusti 1949. Han växte upp i ett varmt troende hem i Kälom. Som tonåring sökte han personlig relation med sin Frälsare och döptes sedan i sin hemby. Kallelsen växte fram och han beslöt sig för att bli förkunnare. Det ledde honom till Betelseminariet, där han läste teologi i fyra år. Efter pastorstjänster i Oxelösund, Lidköping, Borås, Östersund och Kristianstad kom han till oss i Kungsör i januari 2006.

Trettondag jul var en stor glädjefest i vår församling. Då gratulerade vi Lars-Gunnar och hans Christina, som dagen innan ingått äktenskap. En vecka senare kom sorgebudet. Självklart frågar vi oss: ”Varför och varför nu?”. I lika hög grad som vi gladdes med familjen på trettondagen delar vi nu den djupa och smärtsamma sorgen med Christina, Karl-David, Frida, Rebecka, Elin, Mikael och Anna.

Samtidigt som vi i dag djupt sörjer Lars-Gunnar, som lämnar ett stort tomrum efter sig känner vi stor tacksamhet till Gud för sex år av tjänst i vår församling. Vi tror att det Lars-Gunnar sått av godhet, glädje och kärlek kommer att bära mera frukt i tid som kommer.

Lars-Gunnar var en god herde och själavårdare. Många har under årens lopp sökt honom för samtal och vägledning. Stor omsorg, särskilt med de svaga, har varit kännetecknande för honom. Många fina samtal hade han med våra vänner på Kungsörs återvinning och Second hand, vår församlings åtgärdsprojekt. Flyktingar och invandrare gav han mycket tid och omsorg. Kristus såg han i varje människa. Moder Teresa lär ha sagt ”Jag börjar min dag med att be till Jesus, sedan går jag ut på gatan för att möta honom.” Så tror jag också Lars-Gunnar tänkte och gjorde.

Trots kroppslig svaghet och handikapp var han outtröttlig i sin uppgift. Han kunde inte förflytta sig utan sina kryckor. Trots tidvis obeskrivlig smärta av gikt i fingrar och fötter sparade han sig inte i församlingsarbetet. Lars-Gunnar var i mina ögon en hjälte. När han nu står inför den Herre han tjänat får han med all säkerhet höra orden ”Väl gjort du gode och trogne tjänare. Gå in i Herrens hus.”

Vi tackar Gud för Lars-Gunnars hjälpande händer, för de tjänande stegen, för glimten i ögat, för de varma kramarna, för hans speciella humor, för hans gästfrihet, det innerligt goda hjärtat som rymde så många – inte minst hans nära och kära.

Församlingen var hans stora kärlek, evangelisationen hans passion och skriften hans auktoritet. Himlen var hans hopp. Nu är det hans hem.

Lars-Gunnar var en pastorskollega, men framför allt en mycket god vän. Jag mötte honom första gången i hans hem i Kälom, när han var endast 7 år gammal. Jag var då ungdomssekreterare och evangelist i Jämtland. Sedan har jag med intresse följt hans livsväg. Mycket tacksam till Gud är jag för sex år av nära samarbete i Centrumkyrkan, Kungsör. Frid över hans ljusa minne.

Rune Modin
Kungsörs Baptistförsamling