Pappa föddes 1918 i Yxskaftkälen. Vid 7 års ålder flyttade familjen till Harbäcken hitom Strömsund där han sedan växte upp. I 16-årsåldern började han som lärling på Jonssons snickerifabrik i Hammerdal där han också fick anställning efter genomförd lärlingsperiod.

På grund av krigsutbrottet blev han inkallad och fick tjänstgöra vid Finlandsgränsen på vintern 1939/40. Det var meningen att hans kompani skulle avmönstra i början av april 1940, men detta ändrades snabbt, då Norge anfölls den 9 april. Hans kompani placerades i Valsjöbyn för att bevaka gränsen mot Norge. Kompaniet hamnade senare vid Skalstugan för gränsbevakning. 1946 efter kriget erhöll pappa anställning hos Abrahamssons Möbelfirma i Östersund (sedermera Boströms möbler). 1959 fick han tjänsten som vaktmästare vid Jämtlands läns museum, vilken han också innehade fram till sin pensionering 1983. Det var ett omväxlande arbete som han trivdes bra med.

I början av 1940 träffade han mamma Gunhild. De gifte sig 1946 och vi söner föddes 1952 respektive 1957.

1969 köpte pappa och mamma en sommarstuga i Ås. Den gamla stugan var i dåligt skick, så den revs och i stället byggde man en ny stuga. Pappa och mamma trivdes verkligen bra i stugan i Ås och efter pensioneringen bodde de hela somrarna där ute. Detta gav honom också möjlighet att ägna mera tid åt sitt intresse för blommor och växter.

Under hela sitt vuxna liv var pappa en föreningsmänniska och han engagerade sig starkt i IOGT-rörelsen samt Tempelriddarorden. Umgänget där betydde mycket för honom och det gav honom många goda vänner.

Som person var pappa en glad, positiv, sprudlande, nyfiken allkonstnär som var intresserad av det mesta. Trots alla sina olika intresseområden (snickeri, cykelreparationer, fotografering, tavelinramning, botanik, djur och umgänge med vänner med mera) så var ändå familjen och släkten viktiga för honom. Mamma, vi barn och barnbarn betydde allra mest för honom och han engagerade sig starkt i oss. Han var verkligen den bästa pappa man kan ha.

Då mamma insjuknade hösten 2006 flyttade de till Myrans äldreboende i Östersund, och där de hade turen att få fortsätta bo tillsammans. I februari 2010 blev pappa änkeman och han fortsatte leva på äldreboendet fram till sin bortgång. Både pappa och mamma trivdes mycket bra på Myran och de fick en god omsorg och omvårdnad av personalen där.

Han sörjs närmast av oss söner med familjer och barn, barnbarn och barnbarnsbarn samt övrig släkt och många vänner. Det kommer att bli ett stort tomrum efter pappa och vi kommer alltid att sakna hans glada och goda sinne. Minnena kommer för alltid att finnas kvar.